HAPPY SALLY

sjuk sjuk sjuk

2009-12-01T13:03:00.001-08:00

jag är sjuk jämt och ingenting hjälper.
jag ringer massa olika läkare men de säger samma sak.
första tiden jag kan få hos öron- näsa & hals är i februari.
det känns som kafkas "processen" blandat med vålnader från andra sidan.
2 penicillinkurer och 1 antibiotikakur inom loppet av fem veckor. jag blev inte frisk utan bara mindre sjuk, nu är jag mer sjuk igen. jag känner mig som en tiger i en bur.
det spelar liksom ingen roll hur mycket citrusfrukt eller naturläkemedel jag äter, hur många gånger jag spolar näsan eller dricker provivashots.
jag skulle vilja ha pengarna tillbaka för min kropp samarbetar inte.
tills dess, en kanin:

Mitt andra jobb, imorgon kväll går jag på mitt första skift

2009-11-18T14:13:00.000-08:00

När jag har avslutat min arbetsdag på produktionsbolaget, slänger jag på mig min vita läkarrock och går på nattskiftet på Chicago General Hospital. Jag har ganska mycket att göra framöver, kvällar och helger, ungefär 242 timmar ska jag spendera tillsammans med Dr John Carter, Dr Kerry Weaver, Dr Greene, sjuksyster Abby Lockhart och resten av personalen. 15 säsonger, 331 avsnitt, 48 discar. Vi ses, men kanske inte den här veckan. Hälsa gärna på på sjukhuset om ni vill. So long, Happy Sally.

Sista stoppet

2009-11-12T15:25:00.000-08:00

Bra kväll, dålig kväll, oavsett hur det känns så slutar en kväll på Berns alltid med en kväll på Max.

tvättdjur - en djurallergikers dagdröm

2009-11-10T14:57:00.000-08:00

ibland när jag öppnar tvättmaskinen tänker jag att vad förvånad jag skulle bli om dom här trillade ut i tvättkorgen istället för min vanliga 40-tvätt:
och när jag omtumlad går in i torkrummet hittar mina strumpor såhär:

telefonsamtal med myndighetskaniner

2009-11-10T14:52:00.003-08:00

ibland när jag pratar i telefon med myndigheter tänker jag att den på andra sidan luren kanske ser ut såhär, och att jag aldrig skulle få reda på det.

skrivbordet på jobbet

2009-11-10T14:50:00.000-08:00

ibland när jag vänder mig om riktigt snabbt tycker jag att hålslagaren ser ut som en hundvalp.

Hittad!

2009-11-09T15:41:00.000-08:00

Någonstans mellan mamma scans köttbullar och den hela slaktade grisen från grannen ligger jag. Det är kallt mörkt och jävligt och här kommer jag bli kvar en bra stund tills någon tar mig till någon form av (artificiell) sol. Jag tänker över mina synder och det är allt annat än trevligt. Ha lite tålamod, om sisådär en sex-sju månader ses vi igen. Förhoppningsvis går det lite bättre för mig än för hon i frysboxen bredvid.

Emo bun - jag älskar internet

2009-06-24T15:04:00.000-07:00

Jag får en flashback från gymnasiedagarna vi hängde på skunk, detta fina community för indiekids:

Klippt från www.cuteoverload.com:

Nobody understands Emo Bun

by Meg on June 18, 2009

Emo Bun is going to put on his skinny jeans and play guitar in the garage.

Emo Bun doesn’t expect you fascists to understand his art.

Emo Bun is destined to travel through the misty and cold fog of existence alone and cold.

Life is hard for Emo Bun.

Don’t cut yourself, Emo Bun! Don’t do eet! Thanks for the submishe, Stephanie N.

>>>>>>JAG ÄR DÅLIG PÅ BILDREDIGERING KLICKA PÅ BILDEN OVAN SÅ KOMMER POÄNGEN MED EMO-BUN FRAM!<<<<<<

------

Och några dagar senare på cuteoverload.com igen:

Nobody Understands Goth Guinea, Either

by Not That Mike The Other Mike on June 23, 2009

Oh, kindred soul — while others mock you, I too have faced the abyss, stared into the swirling vortex of despair from which no ray of hope escapes, in which we all are doomed to… to… sa-a-a-ay, that’s a really cute top in that ad there…

en filial till kolmården

2009-06-03T13:45:00.000-07:00

jag fattar ingenting. plötsligt har jag blivit skansenjonas och det enda jag vill prata om är gulliga djur jag sett på cuteoverload.com
är lite nervös att jag i fyllan och villan någon helg ska hitta någon nattöppen djuraffär och att jag ska vakna dagen efter med huvudvärk och en lägenhet fullproppad med märkliga exotiska djur och tretti kaniner som skuttar runt.

livet efter vita huset - livet efter detta och livet med studio 60 on the sunset strip

2009-05-26T15:01:00.000-07:00

när jag blir pensionär ska jag klistra fast mina händer, med superlim, i tv:n, så att jag alltid får perfekt bild och aldrig någonsin behöver lämna den. fingrarna ska vara delvis mobila så att jag med ena fingret kan byta kanaler via de två små pilkanalknapparna på burken. jag ska inte kunna hetsäta så som jag hört att folk hetsäter framför tv:n eftersom ja, uppenbarligen är ju mina händer superlimmade. Jag kommer alltså inte bli tjock utan snarare svälta ihjäl, sakta sakta dö framför bra tv. och dålig tv. men framförallt; tv. Jag ska bara titta på amerikansk storproduktion. och jag ska bara kolla på vita huset och studio 60 on the sunset strip. "aaron sorkin" är det enda jag kommer kunna stamma fram mellan mina gamla torra läppar när någon i ålderdomshemets personal frågar mig vad jag vill ha till middag. ingen jävla hallonkompott. "aaron sorkin".

sent en måndag

2009-05-25T15:03:00.000-07:00

ingmar bergman ingmar bergman ingmar bergman fårö.
lars norén lars norén lars norén baronen.
visst är det härligt med existentiell ångest?
så många ansikten. och i konsten; ett kön till och med.

hemma en stund.

2009-05-20T14:45:00.001-07:00

när jag inte kan sova

2009-04-06T15:04:00.000-07:00

eller när jag tänker på styckmord eller andra onda saker som finns i världen, när jag är sjuk eller olycklig, eller bara vill bli glad, internetsurfar jag in på Lovisienstads bästa huskur;
cuteoverload.com

I drömmen räddar jag er varje natt.

2009-04-02T14:23:00.000-07:00

I Aftonbladet i januari 2007 skrev dom om en tysk man som avlat fram en mycket stor kanin. Kaninen vägde 10,5 kg och när Nordkoreas ambassad i Tyskland såg bilden tog dom kontakt med mannen för att få köpa kaniner av honom som käk till sina landsmän. Rubriken var " Den nya monsterkaninen ska mätta Nordkorea."

Jag blir så ledsen.

Det finns så mycket annat man kan äta. Varför måste man äta just kaniner?

Ibland när jag inte kan sova fantiserar jag om hur jag på agentliknande sätt tar mig till Nordkorea och klipper upp burarna för monsterkaninerna, mitt i den stjärnklara natten. Sen springer vi, kaninerna och jag, kanske är dom ett sjuttital eller kanske hundra, och vi springer så fort benen bär oss, sida vid sida, över asiatiska ängsmarker och kanske genom djungeln. Tillslut hamnar vi alltid i en natur som ser ut som ett höstigt ölands allvar, nattetid, med enebuskar eller kanske bonsaiträd, grå sten som ligger staplad på ålderdomligt vis, och det platta, karga landskapets nåd. Och så drömmer jag om hur vi kurar ihop oss tätt tätt, och hur vi andas i takt samtidigt allihopa, de vackra stora monsterkaninerna och jag, och jag ser hur utandningen blir till froströk och aldrig mer ska någon kalla dom för monster. Aldrig mer ska någon ha dom i bur. Aldrig någonsin ska någon döda dom och aldrig aldrig ska dom ätas.

Dom är fria att göra precis som dom vill. Och jag ska titta in i deras mörka ögon tills jag somnar tryggt och säkert.

jag tänker dö ung, blind och olycklig för att straffa staten

2009-03-24T02:28:00.000-07:00

Skitstövel. Det kanske inte påverkar chefens syn på sköterskan men det påverkar fan min bild av sköterskan, chefen, och vården i stort. Visst, vill dom att jag ska sluta göra ögonundersökningar så fine. Jag kan sluta med en jävla massa undersökningar om det är så. Så kan jag dö ung och blind och inte betala ens en bråkdel av all den skatt jag hade tänkt betala om jag skulle levt ett långt och friskt och lyckligt liv.

Det är inte okej. Det är inte okej att en person i maktställning utnyttjar en patient i behov av vård. Jag spottar på dom och jag spottar på systemet som tillåter det. Må den ilskna mediestormen sänka dom och deras vidriga människosyn.

Kaninväktaren från Årsta

2009-03-17T14:23:00.000-07:00

Idag var det fläskhare på menyn på lunchrestaurangen vägg i vägg med jobbet.
DET ÄR EN OND OCH MÖRK VÄRLD DÄR MAN ÄTER KANINER.

Ikväll har jag målat konsoller till mina nyinköpta turkosa hyllplan, lyssnat på radiodokumentär om mordet på Fadime, och några Olle Ljungströmklassiker jag köpt på nätet. Var tvungen att åka till Ikea (igen) för att köpa mer vaxfärg men nu har jag så det räcker. Är trött och helt slut. Usch vad jag avskyr att flytta.

Men kan fortfarande inte komma över det här med lunchmenyn. Jag vill springa till slakteriet och försvara dom. Frita varenda en.

Jag har ju ologisk moral som själv mumsade loss på bacon, läs gris, några veckor förra året. Men på något vis är kaninen snäppet heligare för mig. Kanske är det för att jag är rätt trött och sliten och aldrig blir frisk, som jag är lite blödigare än vanligt, men fan vad jag blir upprörd att det äts kaniner. Vägg i vägg där jag ska sitta och vara smart framför en dator. Det är omöjligt att inte tänka på kaninerna. Hararna. Andra människor har knasmoral och käkar glatt vilket djur som helst men absolut inte hund, människans bästa kamrat. Jag hade Fiken/Michael Jacksson (Han bytte namn där en peiod när jag lyssnade intensivt på The King Of Pop), och jag får knasmoral och börjar lipa när folk äter fläskhare.

Jag fick Lovisienstadts & Ölands andra gullebrev i helgen med nya fina bilder på kaniner. Rabbits digest är tigerbalsam på trötthuvudet. Men återkommer gång på gång på gång till problemet: HUR KAN DET ÄTAS KANINER I EN VÄRLD SOM ÄR GOD?

24 mars
Okej. Så fläskhare är inte hare utan fläsk som bara kallas för fläskhare. Så jag har lärt mig något nytt. Men hur kan man kalla en maträtt för något så oaptitligt? Varför vill man ge sken av att det är hare man äter när det är så enormt fel? Tror att jag ska bli grisväktare också. Vän av alla djur utom dom som simmar i havet. Inget mer bacon. Det har grisblod på vägarna i Skåne och slakteriernas skållande av levande grisar satt stopp för.

Allting tar slut.

2009-02-11T12:56:00.000-08:00

Jag ska när som helst se det sista avsnittet av den sista säsongen av Vita Huset. Det känns högtidligt och helt förfärligt på en och samma gång.

gravsättningen är den nya bosättningen

2009-02-09T14:58:00.000-08:00

det verkar som att jag behöver flytta snart igen. för att hålla humöret uppe har jag börjat tänka på andra möjligheter, framåt. drömmen om att få bo på en och samma plats må vara långt borta men det är lika bra att jag styr upp allt kring det nu.

jag tänker köpa en gravplats. 2 500 kr per kvadratmeter gravyta och gäller för 25 år.
antingen inreder jag en kista, det är ju verkligen compact living ikea wild style. eller bygger jag mig ett litet tipitopitält och inreder efter infall och snilleblixtar.

jag kommer inte behöva oroa mig över dementa grannar längre, grannar som skriker ut sin ångest och sen ojar sig och ojar sig och ojar sig över att livet blev som det blev och är som det är. jag behöver inte smyga för grannarna eftersom jag numera äger min gravrätt, inte andrahand, inte tredjehand, inte hyr svart, jag äger den.

jag skulle äntligen kunna få sova om nätterna, inga vilda fester eller primalskrik. bara tyst och lugnt. inget stressigt stadsljus utan bara gravljus från trädgårdarna bredvid. mjuk jord mellan mina fingrar och ett stilla lugn. jag skulle kunna odla pelargoner. om kyrkdörren stod på glänt nån dag hade jag fått högtidlig andlig musik till frukost eller godnattsång. heliga andar hade vakat över mig. jag hade behövt sluta svära. allt vatten jag skulle ta ur kranen skulle vara vigvatten och jag skulle snacksa på oblat. alla skulle alltid vilja fika hemma hos mig för att här blev brödet och fiskarna mer än dubbelt så många fler. här fanns fika och mat till alla.

tänk vilka spöken jag skulle kunna hänga med. jag hoppas att det är en massa intellektuella spöken. kanske ett spöket på canterville.

jag ska skriva ned den här idén och skicka till stockholmshem. kanske i form av en dödsruna. för att visa på att det finns möjligheter. andra möjligheter.

tänk. stjärnklara himlar på skogskyrkogårdens camping. jag bara undrar vad jag skulle göra av alla mina skor och kläder. jag får väl skaffa en särk.för den här utsikten tackar man inte nej till. i alla fall inte när det är det enda tak man erbjuds för tillfället. ett tak som ingen någonsin kan ta ifrån mig. och en gravplats kostar 2500 kronor per kvadratmeter i 25 år. Med mina 11 000 kronor sparpengar får jag ett helt sjukt vackert tak över huvuder i 25 år, nästan hela 5 kvadratmeter. jag skulle kunna bo på mina balansboll. tänk vad mycket man kan göra med en balansboll på 5 kvadratmeter.

Näsfrälsning

2009-01-22T10:24:00.000-08:00

109 kronor senare har jag köpt mig själv ett värdigare liv. Nässköljaren. Jag har kämpat emot så, i flera år när folk har tipsat har jag skakat på huvudet och ryst av obehag, men i måndags var jag alltså tillräckligt desperat för att testa. Och nu kan jag andas genom näsan igen. Tror att jag lurat bort bihåleinflammationen till och med. Tänk att nått så äckligt kan vara så fantastiskt bra. Om några dagar borde förkylningen också vara historia (ta i trä), hoppas bara att mitt immunförsvar lär av sitt misstag och inte upprepar den här sjukdomskavalkaden igen på länge.

Jag har alldeles för mycket pepp på 2009 för att vara sjuk.

Upphittat i hissen: Ett halmstrå, jag vet, men jag är desperat

2009-01-12T11:00:00.000-08:00

21:14 Surfar runt på tasteline och fantiserar om all lax jag ska äta när jag kan svälja igen. kommer bli helt underbart. En liten tröst.

Halsfluss på glasberget, ett imponerande förråd av piller och ett tålamod som tryter

2009-01-12T06:21:00.000-08:00

Jag ligger i sängen. Klockan är 15.21. Jag kan inte prata. Jag kan skriva. Jag har lite feber men framförallt har jag knivont. Jävla halsfluss. Jag vill amputera halsen. Kan man göra det och fortfarane ha ett någorlunda fungerande och värdigt liv?

På nattygsbordet bredvid mig ligger:
1 flaska silverspray (förr i tidens antibiotika)
3 nässpray (allergi & vanligt)
1 pkt Ipren 400 mg
1 pkt Alvedon 500 mg som smälter i munnen för oss losers som inte kan svälja ordentligt
1 pkt vanliga Alvedon 500 mg
1 pkt Kåvepenin 1 g
1 pkt Bisolvon som löses i vatten
2 pkt Esberitox, familjestorleken
2 pkt Bafucin mint
1 pkt Vicks halstabeltter citronsmak
1 pkt Läkerol salvi
1 pkt Zyx mint som ska bedöva munnen
1 st febertermometer

I kylen står en flaska jod som jag ska skölja munnen med en gång i timmen.
I frysen har jag piggelin som mer eller mindre är det enda jag får i mig.
Jag försöker suga i mig klyftor med lime för jag inbillar mig att citrus hjälper till att ta död på bakterier. Jag springer fram och tillbaks till micron med en värmekudde att ha om halsen för att det får det hela att göra lite mindre ont. Jag försöker sova sittande eftersom jag får svårare att andas när jag ligger ner och det gör för ont mot halsen.

Högerörat pulserar av ont och emellanåt gör det ont så jag måste stämma in i den demenssjuka damens skrik på andra sidan väggen. Den lilla flärpen i halsen sitter ihop med väggarna i munnen, man ser ingenting ner i halsen som man brukar kunna göra. Jag saknar att kunna titta ner i min egen hals. Blir jag frisk igen ska jag kolla mig i halsen varje dag, bara för att jag kan.

Jag är så fruktansvärt trött på att vara sjuk att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det finns ingenting trevligt eller värdigt med det här på nått sätt. Det är fullkomligt poänglöst. Jag vill vara på jobbet eftersom jag tycker så himla mycket om jobbet. Jag vill kunna äta mat, det är väldigt gott och trevligt att äta mat. Jag vill kunna prata. Jag saknar att kunna prata. Nu gör det så ont så jag väser mest om någon ringer. Jag skulle vilja gå på styrelsemöte med Biografen ikväll. Kan inte. Jag skulle vilja ha matlag med familjen Duus imorgon. Kan inte.

Jag har varit på närakuten och akuten. Jag har ringt vårdguiden minst 2 ggr om dagen sen jag blev hastigt sjuk i lördags. Jag har varit på apoteket och köpt allt man kan köpa för pengar som ska göra en frisk. Jag äter mitt Kåvepenin.

Ingenting fungerar just nu. Allt står still. Det är ett vakum som tråkar mig till döds. Och jag har inte fattat poängen med att man behöver ha ont i ett civiliserat och modernt land.

Är så trött på det här att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv.

Kevin, fina brev med posten och älskade familjen Sjöstad

2009-01-08T11:52:00.000-08:00

Idag fick jag en riktig lägereld med posten. Finaste fina skånevännerna har skrivit ett brev tillsammans och turats om med pennan, under en kväll som verkar ha gått i fyllan och lussebakets tecken. Det känns som en filodeg runt kroppen när jag läser det. I brevet fanns dessutom en liten present, min favoritfacktidning Se & Hör. Med hemliga meddelanden antecknade lite här och där. Jag uppskattar särskilt att Idol-Kevin äntligen tar bladet från mun och säger "Emma! I love you" på omslaget i en omsorgsfullt ritad pratbubbla.
Det är som att avståndet på så många mil mellan oss krymper ihop och att jag sitter där i köket och ser dom tjyvröka eller knåda lussekaksdeg. Fantastisk idag var också att jag fick en lunchdejt med delar av familjen Sjöstad! Hurra! Bästisen och guddottern kom och vi åt fredagspizza på fredagspizzeriastället fast det är torsdag. Den lilla har blivit ett kilo tyngre, så nu finns det ännu mer att älska och beundra.

Bär bor jag

2009-01-05T16:39:00.000-08:00

Jag tänker mig väggar av klarröda hallon. Golvet är av torrt, mjukt rivna vita kokosflingor som en snö och taket är en bukett av björnbär, arrangerade i form av en kristallkrona.

Det finns ett fönster. Jag öppnar det. Utanför blåser sommaren förbi och det hörs sång från skogen. Jag tar på mig mina sandaletter, sträcker ut min arm för att smaka på några av de mörklila saftiga björnbären innan jag lämnar mitt pajhus och ger mig ut för att se sommaren byta om till höst.Det skulle onekligen lösa mitt adressproblem, om jag fick bo i valfri bärpaj i nåns kök. Och tänk så bra jag skulle ha det, omgiven av generöst tilltagna, mjuka, varma, bär. C-vitamin istället för asbest i väggarna. Ljudisolerat. Skulle inte behöva höra dementa damen skrika och gråta mer. Tystnad och värme. I fosterställning, skulle jag ligga i den lilla bärpajen. Och slicka gräddfyllning från väggarna. Titta på West Wing dag som natt. I mjuk velourpyjmas. Kanske till och med en lite bit av mitt voulspaljus skulle få plats där, så jag kunde grädda pajen inifrån? Och min discolampa. Äntligen. Mitt allra första helt egna hem.

Ska maila Stockholm Stads bostadsförmedling och säga till dom att dom ska bygga pajer istället för lägenheter.

LAN LAN LAN LAN LAN

2008-12-30T10:11:00.000-08:00

Inte så mycket blogg dessa dagar, jag bara lanar. Med lillebror hemma är det svårt att göra annat. Otroligt trevligt. Eftersom han är mer rutinerad på det här än vad jag är lär han mig massa hela tiden, typ att hitta till battle.net så nu kan vi lana med varandra när som helst från var som helst. Helt fantastiskt! Och förödande för min fritid i vår. Det kommer inte bli så många böcker lästa, om man säger så.

Min drömresa har över en natt förvandlats från San Fransisco till Dreamhack. Undra om dom säljer vykort där också? "Hej mamma och pappa! Jag är på Dreamhack i Jönköping, och här är det varmt och skönt må ni tro! Vi dricker joltcola och snusar och det är natt mest hela tiden, mörkt som i graven men hur kul som helst! Idag dödade jag två civilisationer, hurra!"

Jag möter döden ensam på en bädd av lössnus

2008-12-26T14:32:00.001-08:00

Jag har förvandlats till en 13-årig Fantasynörd (igen).

Jag läser Harry Potter och spelar Warcraft III hela nätterna, och nu i helgen tror och hoppas jag att jag lyckats övertala vännerna att LANA.

Jag kommer med andra ord att förbli ogift i all evighet och dö gammal och utan mänskligt sällskap tillsammans med mina allergifria katter, trisslotter, kändiskrysspecial och numera också mina orcher, på glasberget i Nacka.

När anticimex hittar mig efter sju månader då grannarna börjat klagat på lukten och mina allergifria katter ryckt åt sig både mina öron och nästippen, kommer skadedjursutrotarna, efter att de under panik stängt av Peter Jöbacks julskiva som stått på repeat i sju månader, se att jag krampaktigt håller sista Harry Potter-boken i famnen, förhoppningsvis utan att ha läst epilogen "19 år senare".

Jag kommer ha walk-through-koderna till Warcraft ingnagda i ena armen och när de öppnar garderoben för att leta efter misstänka gärningsmän eller tänkbar dödsorsak alternativt letar efter gravfynd att sälja på blocket för att dryga ut sin för låga månadslön med, får en av anticimexpersonerna hjärnskakning när 32 flak joltcola trillar ner på hennes huvud. Den andra anticimexpersonen kommer kräkas av missbruksäckel när hon ser att jag ligger död på en bädd av lössnus.

Det enda av värde i min lägenhet, som de plundrar med sig innan de omtumlade ringer snuten och tar sig därifrån med varsin joltcola i handen, är mitt voulspadoftljus, inköpt på NK för nätta 350 riksdaler. Det de inte vet är att det vilar en mystisk förbannelse över doftljus som kostar mer än 100 spänn; Man dör jävligt ensam. Man har satsat sina slantar på fel konto i livet. Man har stasat på ha-det-mysigt-själv-hemma-lyssna-på-pojkband-i-smyg-
köpa-lotter-lösa-kändiskorsord-läsa-fantasy-spela-dataspel-tycka-om-
pladdriga-hbo-tvserier-äta-avancerad-husmanskost-för-ensamhushåll-
tröstäta-chips-och-godis-köpa-för-dyra-skor-för-sitt-eget-bästa-
läsa-bridget-jones-istället-för-att-ragga-semestra-inte-på-ibiza-
utan-i-ronneby-kontot.
Man har lagt pengar på doftmanipulerat stearin istället för sprit och vilda utenätter på Stureplan.

Anticimexpersonen som snott 350-kronorsljuset från min gravplats kommer dö precis som jag:

Fast möjligen med något värdigare litteratur i famnen. Kanske något av Le Clézio? Och Phytagoras sats ingnagt i armen istället för Warcraftkoder.

När vi 80-talister får makten

2008-12-26T14:03:00.000-08:00

Karlshamn är en liten vacker stad tre mil ifrån Ronneby. Det är en fantastisk stad. Inte riktigt lika fin och bra som Ronneby, men i alla fall topp sju i Sverige. Folk demonstrerar fortfarande. Bara en sån sak. Dom har en stark vänster, en glassbåt, och Teatersmedjan. Från Karlshamn kommer ovanligt många kreativa människor, bland annat en 85:a som heter Johan.
Johan skriver låtar till Britney & Pink tillsammans med Max Martin.
Han senaste hit med Pink heter "So What".

Lyssna en liten bit på den låten här:
http://www.youtube.com/watch?v=UjtVQciQMHo

Lyssna sen på en låt som vi växte upp med, vi 85:or och några årgångar uppåt och neråt, nämligen ledmotivet till barnprogrammet "Joelbitar":
http://www.youtube.com/watch?v=Y30X-WT45Mw

Det är så här det blir när vi 80-talister får makten.

Ps. Ber om ursäkt att ni får klicka runt en massa, får inte embed-funktionen att funka på youtube.

God jul från Ronneby!

2008-12-23T15:49:00.000-08:00

Ronneby är ju som bekant hjärtat i Sveriges trädgård. Alltså måste vi ha lite extra flådigt pynt vid högtider. Här är årets julpynt på torget. Bredvid den dubbelt så höga julgranen. Grinchen.

ps. Idag, julafton, kl 21.30 sänds delar ur vår alternativa julkonsert "Oh no... It´s Christmas!" på P3 Live. Lyssna om ni tröttnar på att leta efter mandeln i gröten, eller om ni bara helt enkelt vill ha ett soundtrack medan ni letar runt där i grynevjan.

Kärnan i problemet med baconplånboken och julklappar som undanbedes vänligt men bestämt.

2008-12-22T06:02:00.000-08:00

För några dagar sedan skrev jag om svårigheten med köttspons och hur otroligt knepigt det blir för mig när jag mitt i inredningsbutiken Lagerhaus, helt oförberedd hittar både en luktabacon-grej och en baconplånbok.

Julia vill också ha en baconplånbok skriver hon. Och jag med! Fast jag har för dålig karaktär. Skulle jag köpa en baconplånbok skulle jag köpa en himla massa bacon också eller alternativt på fyllan börja tugga på plånboken och det känns lite risky business, två av mina tänder är implantat och dom tål inte lika mycket som vanliga tänder så om det skulle vara en massa mynt i baconplånboken skulle jag få operera in nya skruvar och nya tänder i käken och sist jag gjorde det var jag hos tandläkaren så ofta att jag läste en ny se & hör varje vecka i väntrummet och det var så jag blev beroende av se & hör och så jag lärde mig för mycket vad folk på TV heter och ibland är det ett socialt problem för mig, att jag vet lite för mycket om vem som är vem osv. Så baconspons i inredningsbutiker är farligt, jag borde verkligen maila Lagerhaus och be dom ta hänsyn till mitt sociala liv, min tandhygien, min alkoholkonsumtion och min dåliga köttmoral innan de placerar lockbeten från scan mitt bland sina små oskyldiga inredningsprylar.

Andra baconprylar som också skulle få förödande konsekvenser för min moral i livet är baconbandaget,

baconcolan, och bacondataväskan.Dessa julklappar undanbedes vänligt men bestämt. Tack men nej tack. Mitt liv är för bräckligt för dessa explosiva ting.

Sektmöte hos Happy Sally

2008-12-22T03:48:00.000-08:00

Jag har ju länge varit medveten om att jag äger förmågan att gå upp väldigt mycket i saker. Snittpersonen har lite distans till saker innan den låter sig konsumeras, och låter sig då för det mesta bara konsumeras delvis. Den har alltid ena foten, eller åtminstone tån, kvar i marken. Jag däremot, och några andra med mig, vi jobbar inte så. Nej, ”ska det va ska det va” är vår livsdevis. När vi gillar något så gillar vi ju aldrig det, vi ÄLSKAR det. Och ogillar vi något så är det det drygaste & vidrigaste vi vet, vi HATAR det. Dessutom tröttnar vi ju ofta på saker.

Det senaste året har jag haft följande intresseepoker:

- Spela trummor. Det varade i en lektion och intensiva övningar flera gånger om dagen under två veckor.
- Läsa biltidningar. Jag har ingen aning om hur jag som inte ens har körkort lyckades börja prenumerera på ”Vi Bilägare”. Jag tröttnade redan innan andra numret hade kommit på posten.
- Se hundra avsnitt av en viss tv-serie och sen när jag är klar se den direkt igen (Vita Huset).
- Veckor när jag enbart åt samma maträtt. Pasta med morotsgryta till både lunch och middag.
- En baconperiod. Åtta år som vegetarian och jag kastade allt överbord en solig eftermiddag i Nättraby när grisfettet blänkte till i solen och sen var det bacon för hela slanten under några veckor.
- Tele2-korståget. Många kanske ogillar Tele2. Jag hatar dom. Det skrevs många hatbrev till kundservice en period i januari.
- Korsord. Plötsligt i november insåg jag att all min populärkulturella kunskap som jag förskansat mig genom att läsa facktidningar som ”Klick”, ”Hänt extra BILD” och ”Se & Hör” gick att få pluspoäng för. Jag köpte sju korsordstidningar på en vecka, gjorde alla korsord och sen var jag klar med den perioden.
- Peter Jöback.

”Vadå?” säger nån. ”Det där låter ju som vem som helst, alla har vi väl testat lite olika saker, det är en del i sökandet under tonåren, en del i att bli vuxen”. Visst är det så. Bara det att jag har den fantastiska förmågan att gå från noll till hundra på ingen tid alls. Och tvärtom. Såhär fyra år efter att jag upphörde att få kalla mig tonåring. Eller som Familjen Sjöstad sa härom kvällen, ”Du är sektmaterial”. Helt korrekt iakttagelse. Det bör tilläggas att Sjöstaden kärleksfullt konstaterade detta efter min Peter Jöback-frälsning i torsdags. Jag instämmer å det starkaste. Hade omständigheterna varit annorlunda hade jag kunnat vara en Carola eller varför inte korsriddare? Istället blev jag kulturarbetare. På sätt och vis är vi alla samma skrot och korn. Carola. Arn och jag – Hand i hand på en Peter Jöback-konsert.

Så om ni har nått spännande tema på gång. Hör av er, jag är inte sen att haka på.
Sektmöte hos mig på söndagar, nytt ämne varje vecka!

Bild från söndagens sektmöte i mitt vardagsrum. Då på temat Ronneby. Ett återkommande favoritämne vi (jag) har.

ps. Diagnostiseringar undanbedes vänligt men bestämt. Det här är inget annat än ett personlighetsdrag. Typ.

Jag har köpt Peter Jöbacks julskiva och jag ÄLSKAR DEN.

2008-12-18T15:31:00.000-08:00

jag sprang vilse på stan med en generande stor ostkorg som jag fått för styrelsearbete i favoritbiografen. jag sprang så fort jag bara kunde i mina klackade små snörskor och otympliga vinterjacka, med biljetten hårt i handen. jag hann med tunnelbanan med en minuts marginal, och efter lite resa och ännu mer språngmarch med gigantsk ostkorg var jag där. På globen.
Eftermiddagen var ett enda stort studiebesök för att lära känna lokalerna och logistiken för de gånger (som denna) när vi har arrangemang där. Efter studiebesöket var det några timmar på kontoret och sen styrelsemöte med biografen vid stureplan och så tillbaks till globen igen efter en beundransvärd språngmarsch. Och det var hög tid för julkonsert.

Peter Jöback sen. Han är ju verkligen helt fantastisk. Fantastisk! Samma del av mig som mer än gärna lyssnar på Mariah Carey eller Beyoncé, och reciterar Bridget Jones som andra reciterar bibeln. Den delen av mig, den ÄLSKAR Peter Jöback. Det var en helt fantastiskt fin stämningsfull och högtidlig och kärleksfull konsert, med fantastisk dekor, jättevackert ljus, bra mellansnack, smart & snyggt & ändå brett. Snyggt brett. Bra ljud. Jättefina projektioner.

Jag säger Haaaaaalle-lu-ja
och guldet blev inte till sand
det blev till vinterland
karl-oskar blev peter-arne
och Gunilla Backman och Mauro Scocco gästade.
Sara Isaksson sjöng som en ängel.

Att sitta i publiken och se en riktigt skicklig och rutinerad artist göra sitt jobb så otroligt tryggt och proffessionellt ger mig ilningar av välbehag. Gud alltså. En riktig stjärna på scen. Som kontrast till alla konserter med shoe-gazers som knappt vågar se sin publik i ögonen. I sista applådtacket reste vi oss allihopa 5000 publik och klappade tills händerna nästan gjorde ont.

Jag inser nu att jag nog innerst inne har gillat honom sen Alladdin. Det var ganska många år sen den kom. Jag tyckte han verkade så himla fin och trevlig och sjöng så fantastiskt. Såhär väldigt många år senare inser jag att jag fortfarande känner exakt likadant.

Bacon won´t you pleeeease give peace a chance?

2008-12-15T12:52:00.000-08:00

idag gick jag högst oskyldigt och shoppade lite julklappar, men så när jag står där vid hyllorna med saker får jag plötsligt syn på den här:och
den här.

köttindustrin verkar ha bytt metod på sätt och vis. jag menar, dom når ju mig fortfarande med sin propaganda men det här med baconproduktplacering i en inredningsbutik är ju banbrytande inom köttspons. en baconplånbok. och en baconluktabacongrej att hänga i bilen.

jag vill ju bli helt kvitt mitt köttmissbruk, och blir därför lite nervös och provocerad av detta, kan jag inte ens gå säker på vad som tidigare varit säker mark, det vill säga lagerhaus, där jag fått shoppa inredningsprylar och gardiner ifred. vad här näst? läkerol lanserar en ny smak, rökt sidfläsk? mamma broderar baconbonader? oskar spelar dataspel om bacon. och pappa han ser actionfilmer vars huvudintrig är baconets vara eller inte vara, med bruce willis och han den dära vad heter han inte woody allen utan han westernmannen, clint eastwood heter han ja.

baconet attackerar mig från sina små hyllor i köttavdelningarna på ica. för min inre syn ser jag hur dom snor sig runt mina lemmar så att jag tillslut är helt mumifierad i bacon.

allt jag vill är att bli kvitt mitt begär. men så pumpas det mer pengar in i köttindustrin och baconet hittar nya mer kreativa sätt att nå mig.
Baconifieringen är total.
Jag hissar vit flagg.
snälla sidfläsk och bacon, låt bli, låt mig vara. PEACE. john lennon. john lennon. PEACE.

ÄNTLIGEN! jag är babystruck

2008-12-11T14:29:00.001-08:00

SOM JAG HAR LÄNGTAT! jag har varit sjuk sen hon föddes för sex dagar sedan men idag var det dags, antibiotikan hade börjat verka så jag tog tvärbanan till sjöstaden och möttes av min rågblondafavorit som spelade dataspel på sitt rum, en strålande glad och supersnygg bästis, och så i vardagsrummet, det sötaste, minsta, rörligaste lilla krabaten jag sett, med hy så len att alla över 8 måste avundas ihjäl sig, med mörkt hår som täcker den sköra hjässan och så ögon, ögon som ibland tittar lite hit och dit och ibland fokuserar, och då ser den lilla krabaten ut att vara lika smart som yoda.
Jag fick hålla henne i min famn, och våra hjärtan låg mot varandra, och när vi var tysta hörde vi våra hjärtslag tillsammans och blev lugna båda två. hon fick mig att ta ner axlarna och slappna av som om jag fått flera timmars massage. hon är en wonder-bebis som bara sänker min puls med vänsterfoten. Hon gjorde några småvilda utfall med huvudet, med sin starka nacke, och armarna hade sina små egna liv och händerna med, dom rörde sig lite hit och lite dit men ändå så fantastiskt fint, som om hon rörde sig i en annan materia, som om hon rörde sig i vatten.
hon luktade ljuvligt. jag stal några djupa luktandetag.
vi var nog bara med varandra i en timme, men jag känner redan att jag älskar henne, denna lilla. att familjen sjöstad är piratguldet i hammarby sjöstad, deras lägenhet skattkistan och dom guldet. smaragderna. dom konstiga medaljerna och dom exotiska papegojorna. i piratviken bor en familj som är bland det bästa jag vet. dom är fina för sig, men dom är också fina ihop. det är som en skogsfamljvärld som jag bara vill vara med så mycket jag kan.

inga fler kvällskurser på ett tag nu.

titta på när storebror och pappa lars spelar gta, smygkika på lovisa när hon läser harry potter, snacka runt med jessica och läsa modetidningar, och så bara umgås och andas med den nya. visa henne discolampan, den käraste ägodel jag har. tror hon kan uppskatta den och se det fina i den flyende låtsasvärlden precis som jag. eller åtminsone känna den.

jag älskar verkligen er familjen sjöstad. ni är så fantastiska. och tänk, nu har ni blivit en till! en nyfiken fin en.

210 timmar, beachen 2009 och strandmonstret

2008-12-10T14:02:00.000-08:00

210 timmar. Så mycket tid har jag lagt på att plugga journalistik de senaste fyra månaderna. Resten av tiden har jag jobbat eller varit sjuk. Eller egentligen har jag varit sjuk mest hela tiden och ändå jobbat och pluggat journalistik. Ikväll hade vi en angenäm och mysig skolavslutning med klassen. Skumpa (jag drack alkoholfri - är ju hör och häpna sjuk - som vanligt - i bihåleinflamation) och snacks. Och tal. Och diplom. Och så kolla igenom slutpojektet.
Det har varit sjukt roligt, sjukt jobbigt, sjukt lärorikt och bara sjukt, helt enkelt.

I vår har jag lovat mig själv, mina vänner, min arbetsplats, ja alla jag mött på stan i princip, har jag lovat att jag inte ska hoppa på någon krävande kvällskurs i vår. Jag ska vara ledig på kvällarna. Umgås med mina vänner (ja jag lever fortfarande), sluta vara sjuk... Den enda grej jag skulle kunna ge mig själv tillåtelse att ägna 210 timmar åt i vår, det är träning.

Tänk. 210 timmar i gymmet. Beachen 2009 here I come! Jag kommer vara ett biffigt strandmonster som kryper omkring bland de grova stenarna precis vid vattnet. Mina händer kommer att vara klor, och med ett grepp hårt som en krabbas, ska jag nypa mig fast i allt jag kommer åt. Helst hemmagjorda äggmackor som jag kommer sluka på två sekunder.
Jag kommer kräla och krypa och vagga fram, mörkröd efter all sol och pumpad som en sprängfylld godispåse. Min muskelkropp kommer att bli pansarklädd solbrändsröd och jag kommer ändra kroppsform från alla obekväma nätter på stenarna vid stranden och senor och ben kommer att sticka ut lite här och där, som taggar. Jag kommer att väsa och pusta och sluddra lite grann, och när jag lever om där på stranden kommer folk att peka och säga att "ser inte det där monstret ut som hon kvinnan som brukade träna spinning med birgitta 18.30 på friskis i hornstull nu i våras?" och nån annan kommer säga "monstret påminner lite om en tjej jag kände som brukade dra vikter på friskis i skanstull". och jag kommer skratta mitt dova hesa skratt - dhhhhhhhhha dhhhhhhhha dhhhhhha och spänna mina biceps så att paret vars picknickkorg jag just ätit upp åtminstone får lite skugga från solen från min enorma muskel. för även om kroppen är stor och läskig så kommer hjärtat att finnas kvar, där nånstans djupt långt inne.

Jag kommer att bli missförstådd som kingkong och någon kommer skicka kustbevakningen på mig, jag kommer få kravla i vattnet och fly till sjöss, men så kommer dom att fånga mig tillslut, myndigheterna, i röda hjälmar och räddningskläder. Mitt hälsoprojekt kommer att totalmisslyckas och jag kommer dö röd och ond och taggig i famnen på en räddningsman.Jag tror vid närmare eftertanke att jag inte tänker träna särskilt flitigt i vår. Jag vill ju inte dö och jag vill ju inte dö till havs. Och så vore det lite konstigt med ett artbyte däremellan. Att gå från männsika till strandmonster med för mycket muskler som blir till pansar. Det kommer att bli svårt att förklara för släkten. Och jobbet. Och vännerna.

Jag testar att vara lite ledig om kvällarna istället. Gotham City will now be safe again.

Grattis grattis grattis, grattis 365 gånger om året, ja må ni leva och hurra

2008-12-10T01:54:00.000-08:00

Jaaaa. Nu gör dom sådär igen. Jag blir så trött. Jag bankar huvudet i väggen och drar ut mitt hår i klassisk hysterisk kvinnomanér.
Återigen visar en stor konstinstitution att det är skillnad på konst och konst och att den skillnaden heter kön.
Talang stavas Man.
På Liljevalchs hemsida kan man läsa ” Vårsalongens koncept med jurybedömning är en anrik fransk importvara. Sedan 1920-talet har Liljevalchs version av detta upplägg retat gallfeber på somliga medan andra har gillat salongens demokratiska ambition”. Det här med ”demokratis ambition” för mina tankar till antiken och de gamla grekerna. Deras demokrati innefattade också alla fria manliga medborgare. Men det här med fria. Och frihet. Får mig att tänka på den gamla dängan att ”konsten är fri”. Det är århundradets lögn. Är det något som inte är fritt, så är det konsten. Fritt fram för män och västerlandet men för oss andra är det vargavinter många gånger. Det var därför Plural 2005 kunde ge ett kulturelitpris till Dramaten. Och ett nytt till Operan 2006. Det är därför Liljevalchs väljer att ställa ut 99 män och 69 kvinnor, trots att det nästan var dubbelt så många kvinnor som skickade in bidrag än män (1187 bidrag kom från kvinnor och 638 kom från män). Andra branscher har jämställdhetskrav. Krav som ger resultat. Krav, det får man inte ställa på konsten, för då är det plötsligt politikerstyre. I alla andra branscher accepterar man krav om 50/50, lika löner och lika behandling. Men inte i konsten. Lars Norén släpper en dagbok och det är konst. Maja Lundgren skriver ”Myggor och tigrar” och det är dravel. Mensblod, är vad det är, säger man.

Tillbaka till Liljevalchs vårsalong 2009.
”Jaaaa”, säger nån med pekpinne från nån konstinstutition. ”Men vi bedömer ju faktiskt verken anonymt. Vi vet inte könet på de sökande” (Min tolkning, de kanske visst vet könet på de sökande, " i slutskedet av urvalsarbetet kan juryn begära att få ta del av vissa uppgifter som dock inte avslöjar den ansökandes identitet, exempelvis personens ålder.")
Men vet ni vad? Det spelar ingen roll. Det finns en föreställning om vad som är kvalitativ konst och vad som inte är det. Och kvalitet stavas Man. Vi måste ändra vår syn på ”konstnärlig kvalitet” för kvalitet och talang ska inte vara lika med Man.

Grattis, säger jag så länge. Jag borde säga grattis varenda dag, till alla som föds som män i Sverige. Ni ligger fortfarande steget före. Precis som på de gamla grekernas tid. Och ett extra stort grattis till alla manliga konstnärer som ska ställa ut på Liljevalchs vårsalong. Någon hade kunnat kalla det för könskvotering, men denna någon ska försöka bita sig i tungan och tänka att ”Kanske har män varit underrepresenterade på galleriväggarna de senaste åren? Kanske behöver dom lite försprång?”.

Det smakar blod i munnen för jag måste bita mig själv i tungan så inihelvetes hårt. Spänningshuvudvärken närmar sig och jag tänker att nu, nu är jag hysterisk igen. Bäst att vila lite och akta mina nerver. Inte blanda mig i det världsliga.

Morgontidning på nätet

2008-12-06T01:29:00.000-08:00

Läs min briljanta kusins inlägg i IPRED-debatten. Word!

Familjen Sjöstad expanderar!

2008-12-05T13:17:00.000-08:00

Jag gillar när bra saker förstår sin brahet och vill dela med sig av den. Det vill säga när sjukt bra människor skaffar fler bra människor. Nu är the family formaly known as familjen norsborg, familjen Sjöstad hela fem personer. Hurra!

Och jag gillar dom så otroligt mycket, allihop.

Jag kan knappt bärga mig på att få träffa den nya!
3380 gram och 50 centimeter nytt liv.

The AccoLade

2008-12-05T11:15:00.000-08:00

Dn skriver idag om ett gäng brudar från saudiarabien som gör succé med sitt band The AccoLade. Sjukt bra musik! Och jag tänker att om dom pallar att leva i ett land som en slags andra klassens medborgare, och göra så jädra bra musik som dom gör, då tror jag att dom klarar vad som helst.

Arvikafestivalen kan ni inte snälla boka dom? Jag kan skramla in pengar för att hjälpa till att få hit dom. Jag kan göra tshirts och pins och ja gud vet allt.

Musik som gör mig stark: http://www.myspace.com/accoladeofficial

Bandnamnet kommer från den här målningen som inspirerat dom.

För mig är dom större än Beatles.

livsteman vintern 2008:

2008-12-01T14:40:00.000-08:00

- dålig musik som jag plötsligt tycker är bra musik (mamma uttryckte med rätta förvåning över att jag tagit matz bladhs till mitt hjärta)

- låtsasvärldar, jag hittar på dom och så flyttar jag in i dom och ibland bloggskvallrar jag lite om hur mina favoritlåtsasvärldar ser ut

- trisslotter varje söndag på ica nära, vinst hittills: 100 kronor förlust: mycket mer

- det sociala självmordet. jag lovar att återuppstå på den sociala kartan igen något snabbare än jesus, dvs vi ses med säkerhet innan påsk, skolan är slut redan nästa vecka = ingen mer kvällskurs = nu har jag enbart jobb som är förutbestämt varje vecka.

- ny bekantskap med demenssjuk kvinna på andra sidan väggen (det är visst inte bara jag som inte kan sova i huset, hon är också lite av en nattmänniska som passar på att säga sitt såhär sexton minuter i midnatt)

- fackbokens comeback i min läscykel. jag har läst om utlandssemesterns nedrighet ur ett orättvise- och miljöperspektiv (det är olikt mig att ifrågasätta det på ett djupare rättviseplan än "jävla skit att alla andra åker till mallis/ibiza/miami/århus i år också och jag har inte råd") och läser nu om arbetslivet och hur det kan te sig beroende på om du föds med den eller den kromosonuppsättningen.

- bada badkar. nästan jämt med släckt taklampa och min återupptäckta discokula från teknikmagasinet med massa olika färger som snurrar runt runt och kastar discostämning på badrumsväggarna. bubbel så det bubblar över badkarskanten, det oförsvarbart dyra doftljuset som jag envisas med att okynnesköpa i tid och otid, och sen antingen lite tv-serier på datorn som jag passar in så perfekt i badrumshyllan på lagom titthöjd, eller nån fin och bra spellista på i-tunes så jag kan rikta all min uppmärksamhet på discolampan.

- se om hela west wing, senast jag såg alla sju säsongerna var januari 2007, med andra ord är det hög tid att återse Jeb, CJ, Josh, Donna, Leo och alla de andra.

01.21 och hon pratar fortfarande. måste gång på gång påminna mig själv när jag halvslumrar att det inte är röster i mitt huvud utan en faktisk människa på andra sidan väggen som mässar om än det ena än det andra. jag slits mellan medkänsla och vansinne. medkänslan vinner alltid och jag försöker inbilla mig själv att det inte alls är rösten på andra sidan väggen som håller mig vaken utan ett oerhört spännande avsnitt av west wing. det här är ångest på mycket hög nivå. vet inte om jag syftar till hennes sinnestillstånd eller mitt när jag säger det.

Dansbandskväll på berget

2008-11-29T11:50:00.001-08:00

Jag är hemma på berget med feber. Det är så fruktansvärt tråkigt att vara sjuk, så som tröst har jag rotat fram min bästa stämingshöjare, min gamla discolampa. Ur datorns högtalare strömmar dansbandsmusik och ljus i alla möjliga färger sveper över väggarna.

Just nu lyssnar jag på Matz Bladhs "Vem får följa med dig hem".

Eller faktiskt så lyssnar jag bara på Matz Bladhs "Vem får följa med dig hem".

Jag sitter i soffan med glass och alvedon och låtsas att jag är en osynlig inventarie på valfri dansbana. Det är inte alls en mörk vinterkväll på berget, det är sommarnatt någonstans i sverige, på scen står ett band i likadana kostymer och vattenkammat hår, i en hörna står en kvinna och trampar takten lite blygt medans hon äter en rosa mazarin, finklädda danspar med allvarliga blickar håller hårt i varandra medan de dansar runt mig med säkra steg.

Kent sjunger vaggvisor på Berget för yours truly

2008-11-24T14:22:00.000-08:00

För nått år sedan när jag vid ett tillfälle såg mig som Den Goda Smakens Ofrivilliga Väktare garavde jag elakt när någon menade att "Kent, det är ju ett bra svenskt band".

Och nu sitter jag här. Med 51 Kent-låtar som avlöser varandra i mitt i-tunesbibliotek som jag spelar på för hög volym för att slippa höra krösamaja på andra sidan väggen.

Jag har börjat uppskatta det här med texter på svenska väldigt mycket. När dom kommer in kommer dom åt, på nått vis. Det började med Säkert! och sen har det vandrat vidare till både det ena och det andra och nu sitter jag här och håller Kent i handen så jag ska kunna sova.

Exotiskt för övrigt att jag är hooked på ett pojkband. Det var väl Hanson sist tror jag. Med andra ord inte särskilt länge sen alls, när jag tänker efter.

ps. Den där epoken av att jag kände mig som Den Goda Smakens Ofrivilliga Väktare varade inte särskilt länge, den rollen var liksom oförenlig med min stora kärlek till E-type och min vurm för ketchup.

pps. jag lovar att försöka sluta dra sexistiska vitsar. dom kommer tvångsmässigt. idag fick jag läsa ännu en text om Those Dancing Days där dom beskrivs som ett "tjejband" och sånt klättrar så långt ner i halsen på mig att jag vill kräkas tills jag kräks galla över hela jävla ja jag vet inte vad men jag blir så otroligt jävla skittrött. så ska jag aldrig aldrig någonsin på allvar skriva om nån artist jag jobbar med. ever. usch och tvi.

bästismartin, minns du?

2008-11-22T15:37:00.000-08:00

jag var ledsen och du tog med mig till sommarhuset i åhus som stod ledigt just den hösthelgen. du mötte mig på stationen med cyklarna och sen cyklade vi fram på kullerstenarna och så småningom ut till huset mellan tallarna. man såg stranden och det blåste friskt från havet som rullade mot oss. vi lagade tomatsås och drack öl och du spelade gitarr och vi lyssnade på hedros och hellberg och på en massa andra artister som jag hela tiden fick fråga dig vad dom hette för jag hade inte hört dom förut och det var bra musik. sen klädde vi på oss alla kläder vi hade, och gick ut i bäckmörkret, ned till stranden. det var kallt och blåste fuktigt och hårt från havet, det lät mullrande från vattnet och vågorna var starka. vi gick bredvid varandra och sa inte så mycket pratade allvar och sen sa vi inte så mycket igen. jag frös ända in i benmärgen men jag mådde bättre och blicken var klarare än på länge. sen gick vi in mellan tallarna igen och in i huset och sov trötta. på morgonen cyklade vi tillbaka över kullerstenarna in i staden igen, i solen. vi tog bussen till kristianstad och mötte upp pär. vi fikade och gick i en bokaffär och sen åkte vi hem.

ibland drömmer jag om tallarna och havet och alla skivor vi lyssnade på. jag minns hur mörkrädd jag var när jag skulle använda utedasset och jag minns hur jag tyckte om hur det knarrade i huset när det blåste ute, och hur månen lyste vit i den skånska natten.

en bild på dig från en annan gång när vi pulsade runt i snön i kallinge allihopa och letade industriromantik.(ps. ronneby i mitt hjärta, lova mig att vi letar industriromantik denna jul också)

drömmen om skogen, jag vill göra om hemma

2008-11-22T15:05:00.000-08:00

jag vill ha tallskog och fågelsång i mitt badrum. jag vill ha mossa istället för en badrumsmatta och små lingonbuskar i hörnen. blåbärsris ska riva mjukt mot mina ben när jag går till badkaret och i badkaret ska det vara kallt mörkt tjärnvatten. när jag kliver ned i det och tittar upp ska en oändlig stjärnhimmel spänna ut sig över hela taket och vinden ska liksom sakta blåsa hit och dit och jag jag ska bli ett skogsrå.

handen på hjärtat i löv it

2008-11-21T01:32:00.000-08:00

jag brukar inte göra privata internetärenden på arbetstid men idag måste jag.
jag vill bara säga att jag har världens bästa jobb. att det är allt jag nånsin drömt om.
jag är så glad att jag nästan lipar.
hurra!

Dubai och puss på biceps

2008-11-20T15:15:00.000-08:00

Idag var en bra dag. Jag lyckades äntligen skriva klart min sista stora skoluppgift, en fördjupad nyhetsartikel om Dubai, med högmodsvinkling. Det är nog den absolut sjukaste platsen på jorden. Det måste det var. Om något är sjukare än Dubai vet jag inte vad jag gör, den staden passerar alla gränser för vad som är okej. Se bilder ovan, Burj Dubai som ska bli världens högsta byggnad (över 800 meter högt), inomhusskidbacken i gigantiska köpcentret Mall of the Emirates och så sist en av de konstgjorda palmöarna. David Beckham äger en del av den. Zlatan Ibrahimovic också. Med andra ord är Dubai ett ställe för folk som inte vet vad dom ska göra av alla sina för många pengar. Burj Dubai är för övrigt en slags modernt Babels torn. Dubai har flera miljoner immigrantarbetare och de flesta jobbar för skitkass lön och under jädrigt läskiga förhållanden. Många byggarbetare jobbar utan säkerhet på mycket höga höjder och många kvinnliga migrantarbetare utsätts för sexuella trakasserier. När jag intervjuade ett resebolag idag och frågade vilka krav de ställer på sina hotell i Dubai så säger de bland annat att de i sina kontrakt med hotellen skriver in att alla som jobbar där ska göra det i regel med arbetsmiljölagarna i Dubai och att de ska få vara med i fackföreningar. Det är bara det att det finns inga fackföreningar i Dubai. Hårddraget är det så att om man klagar så skickas man hem. Visst är det fantastiskt? Sjukt. Fantastiskt sjukt. Vi får inte glömma bort att det finns folk som betalar för vår lyx med sina kroppar. Att det är någons axlar som bär alla Dubais byggstenar. Babels torn.

Nu ska det bara texttvättas (återkommer om vad det är, vet inte själv ännu men det står i schemat) och redigeras och ja, hitan och ditan, men det stora jobbet är gjort. 15 minuter efter deadline och 123 ord för mycket, men ändå. Hurra! Jag blev till och med nöjd och det är inte varje dag.

Sen var det bussen till stan och popband och otroligt roligt sällskap. Datanostalgi, två öl, en cola och en lakritspipa. Och så hem till scandic hotells 10-minuters-träningsporgram. En liten fin broschyr jag tagit med mig från nån av alla mina nätter där. Har inte tränat på sex veckor (!!!!) så måste mjukstarta lite. Blir glad när jag märker att jag har kvar lite styrka ändå. Tänker på mitt bästa smeknamn som Fågeln och Viiala gett mig, Naturlig Styrka. Jag tackar och pussar mina biceps.

Godnatt och hej.

lördagsgodis

2008-11-18T07:38:00.000-08:00

Lördag 12:30 Floating
Lördag 13.30 Massage

Jag längtar ihjäl mig. Hela kroppen gör ont och jag är trött. Jag verkar ha drabbats av något segt virus. Det är verkligen tråkigt att vara sjuk. Idag gick jag och tog lite blodprover och röntgade handen som jag krossat lite lätt i Karlstad tidigare i höst. Ingen fraktur i handen men kanske en "svullen sena", konstiga saker sticker upp i handen och det gör ont. Sen beklagade läkaren ungefär 311 gånger att jag är vegetarian (jag sa mitt vanliga "men jag äter bacon ibland" fast det verkade inte blidka henne det minsta), det enda jag minns av hennes samtal är "b12", "b12", och "b12". Jag försökte lite tafatt förklara att jag varit veg i 8 år och aldrig haft b12-brist, att jag kan boken "vegansk näringslära på vetenskaplig grund" nästan utantill och bad henne att åtminstone avvakta med sina anklagelser tills vi fått blodplovresultatet. Det slutade med att jag gav upp, gick och köpte kosttillskott på vägen hem och konstaterade att köttindustrin verkar sponsra svenska läkare. Jag började fundera på hur Scans bjudresor skulle kunna se ut; "Gratis köttbullsplatå - ät tills ni stupar!", "Grisfest i år igen på Mallis! Ta med egen läkarsprit." och så en baconscraf hemskickad i brevlådan, som den här från shopsin´s general store;

Äsch. Nu går jag och äter mitt kosttillskott istället.

jag, febern och demenssjuka kvinnor

2008-11-17T05:15:00.000-08:00

jag är hemma från jobbet med elak feber, såndär som gör att man inte riktigt har balans och att jag skrivit om den här raden flera gånger för att rätta alla stavfel. jag ska inte till skolan ikväll heller. nej sova.

när jag som nu vaknat till en stund slås jag av en repris i livet. jag hör rop och mässande. jag är inte i kyrkan, jag är hemma i mitt sovrum och på andra sidan väggen mässar krösamaja; "jag har ont jag har ont jag har ont jag har ont" och ett tag tror jag att det är jag som ropar, genom feberdimman. men så fattar jag. jag har fått en demenssjuk granne igen.

i fittja i lägenheten ovanför mig och eva ropade en kvinna dag som natt, sitt eget mantra som var "ge mig nåd" på väldigt många olika språk. i perioder klarade jag knappt av att vara i lägenheten, kvinnan skrek och grät "ge mig nåd ge mig nåd ge mig nåd" timmar i sträck.

och nu har jag alltså hittat mig en ny demenssjuk granne. det måste vara så jävla hemskt för dom här kvinnorna. och det ger mig ångest att höra dom skrika dag och natt.

i julklapp önskar jag mig bra demensvård.

nu sova igen.

jävla skit skit fan

2008-11-15T18:36:00.000-08:00

om vi ses nu så säg bara extremt snälla saker till mig. jag klarar inget annat. inte ens halvtrevligheter. min hud är tunn som bakplåtspapper och jag tycks aldrig komma ur tonåren.

blodgrupp sockerbit

2008-11-06T15:03:00.000-08:00

idag på jobbet fattade jag på riktigt riktigt varför barn har mindre pengar än vuxna i plånboken och varför det är bra. det kanske låter knäppt men jag är ibland lite efter vad det gäller vissa insikter.

när man var liten hade man kanske en godisbudget på 5,50 på en vecka och man stod länge med näsan tryckt mot kioskfönstret och höll hårt med sin lilla näve i sina värdefulla silverpengar. när expiditen cirkulerade över godislådorna med sin plockpinne och tog sina unga kunder på mycket allvar när man stod där och funderade högt, "...och så ett saltess... näe inte det, det med laktrits... SKUMlakrits" snörvel snörvel "och en sån där refresher också", "eller näe, förresten ingen refresher ta en... en... en banankola istället!" och så la man sina silverpengar på disken, "en krona, en och femti, två, två, eller nej jag menar två och femti, tre, fyra och femti, fem och femti...fem och femti!" och så stort mjölktandslöst leende för att man kunde räkna så bra. sen tummade man på den lilla vita papperspåsen med det värdefulla godiset länge innan man öppnade påsen och åt sitt bitgodis sakta och njutningsfullt.

Idag på kontoret stod en påse med säkert bortåt en hundra snusklubbor (av den stora modellen, den som knappt gick in i munnen när man var liten) bredvid fruktskålen och man fick ta. hur många man ville. bredvid var massa stora chokladkakor och lite tablettaskar. någon har kontakt i godisvärlden och plötsligt stod jag i en alldeles gratis godisbutik med massa godsaker.

jag, nostalgijunkie som jag är och självbedrägerska mindes just denna fantastiska godiskioskskänslan och snusklubborna, men glömde bort petitessen med att det speciella och högtidliga med bitgodiset inte var själva godiset utan att det liksom var lite fredagsmys och särskilt med att välja bara sina favoritfavoriter med sin veckopeng. Jag tryckte i mig sex stycken snusklubbor och en halv chokladkaka på bara några timmar.

och nu mår jag därefter.

jag fattar varför man hade begränsad budget när man var lite. någon tänkte åt en. när jag ska tänka själv i sockersammanhang blir det som vanligt så himla fel. för mycket av det goda och sockerhög. gud alltså, det här med att jag är vuxen och ska ta hand om mig själv, det känns bara som att jag rymt hemifrån i sina här sammanhang, som att jag busar loss.

recept på vänskap och när jag kom på att jag vill vara en paj

2008-11-05T14:39:00.000-08:00

Tre saker jag upplevt den senaste veckan har äntligen fått mig att förstå vilket bakverk jag helst vill vara.

Upplevelse 1:
Jag åt smördegsinbakade svampknyten på en middag där det även serverades smördegsinbakad fläskfilé. Idén med inbakningen föddes. Att vara omgiven av något mjukt och gott.

Upplevelse 2:
Jag slutade på Teatern (igen) och åt tårta och kaka (igen) och den här gången så kändes det annorlunda.

Upplvelse 3:
Jag började tänka på recept, och så mindes jag plötsligt hur min favorittidning som ung och oförstörd, KP, brukade ha recept i insändarspalten, såna här recept:
RECEPT PÅ VÄNSKAP!

Du tar 2 dl med vänligt bemötande,
1 dl med stort leende,
lägg till ett fast handslag,
1 dl av kärlek,
en nypa sympati,
4 dl av gästvänlighet,
fyllning med många leenden,
tillsätt separat lite handskakning,
rör i kärlek,
sålla lite sympati och tillslut varsamt,
lägg till gästvänlighet,
baka den i ett varmt hjärta och servera detta ofta.

Detta recept har jag lånat av Lizelott som jag helt appropå hittade här på nätet. Det finns ungefär 21 000 recept på tasteline men inget är riktigt som det här som Lizelott skrivit. Jag förstod aldrig riktigt dom här recepten förut när det begav sig med KP, men den här veckan fattade jag kopplingen mellan mellanmänskliga relationer, självbild och bakverk.

Nåväl. Lite smördegsinbakad middag, lite hejdåtårta och det här receptet fick mig osökt att börja tänka på vilket bakverk jag skulle behöva bli för att ha det fint och bra. Det landade på pajen. Inte en sån där paj som är helt naken ovanpå, ingen deg, bara bär, nej nej, utan en sån där med lock på. Flätat eller med smulor. Jag skulle behöva bygga upp som en pajkant runt mig och mitt liv så att inte det göttiga rinner ut hela tiden, som nu när jag mer känner mig som ett brödigt durkslag. Jag vill behålla all fyllning i mig så den blir sådär sockrig och varm och krämig i mitten, fylld av massa vilda bärrariteter från den blekingska floran.

Jag skulle närmare exakt vilja vara mammas paj med röda vinbär och gräddfil, fast med tak på. Eller som den här pajen, som copyright har gjort, man riktigt ser hur god den måste vara på insidan, fast man vet inte, man bara anar. Det finns ett överraskningsmoment med den här pajen. Är det äpple, är det blåbär, är det blåbärhallon eller kanske något helt annat?Om du liksom jag funderar över pajer ur ett existentialistiskt plan kan jag även rekommendera filmen "Waitress", där bakas alla möjliga pajer, med mycket kreativa namn och ingredienser.

Nu ska jag gå in i köket och hämta alla bär jag har i frysen, sen ska jag ta med dom in i badrummet, lägga mig i badkaret och täcka mig själv i bär upp till bredden på badkaret, sen ska jag svepa in mig i varm deg och sova så gott så gott tills äggklockan ringer och det är dags att vakna och gå till jobbet. Ingen kommer se det på tunnelbanan eller på kontoret, men jag, jag kommer veta att jag blivit en paj.

sverige som kolonilott och må bästa/minst dåliga man vinna

2008-11-04T14:19:00.000-08:00

när jag vaknar imorgon är ett och annat annorlunda.
frågan är vem som vinner.

det är på tiden att valet är nu tycker jag, jag vet inte hur många fler ettor i svensk media om usas presidentval jag pallar. känns som att robyn mf.l verkar tro att sverige är en amerikansk koloni, eller åtminstone att det borde vara. jag älskar tv-serierna och emmy, men jag har fan också min smärtgräns, nu har den passerats tycker jag, och nu vill jag läsa om annat i tidningarna igen. annars får jag väl börja prenumerera på nån annan insnöad tidning, typ "min häst" eller "allt om din bil", för jag har köpt tidningar i tron om att de var DN eller Aftonbladet eller kanske Svenskan, men i själva verket var det bara en omslagsbild och tidningen hette egentligen; "allt om usas val", "allt om obama", "allt om mccain", "allt om obama och mccain", "allt om mccain och obama" , "obamas mormor är död", "obamas mormor var rasist", "obama besöker sina rötter", "mccains dotter klär sig sådär och sådär", "mccains fru är skitrik och gillar välgörenhet" och så slutligen, på nöjessidorna; "så är robyns nya liv i usa/amerika/new york/äpplet/nyc" och "marit bergmans fantastiska liv i new york" eller "anna ternheim hittade sin röst i new york" eller "lykke li stack till new york direkt efter gymnasiet" och bla bla bla bla.

hur som helst. jag hejar som de flesta andra i den här lilla amerikanska kolonilotten på Obama. Inte för att han är svaret på alla mina ateistiska böner, utan för att jag tror att han kommer göra minst ont av de två. kanske rent av lite bra.

i min värld så är ju och förblir jed bartlet/martin sheen president.
jag tror det är det här (se upp) som dom vill ge igen för. och enligt öga för öga tand för tand är det ju inte mer än rätt att dom karl-oskar och kristinar tillbaks lite. ibland blir jag bara lite trött och känner att fan, nu valde jag ju faktiskt att bo i svierge och då är jag ju primärt intresserad av geografiskt nära nyheter, och kanske geografiskt långtbortanyheter i något mindre utsträckning. det får absolut vara både den ena och den andra löpsedeln och ettan på webben om den stora maktkampen i väst, men vaffan, varenda dag i flera månader?

imorgon får dom ha sitt men i övermorgon är det jag som går raka vägen till pressbyrån och köper "min häst" eller möjligen senaste numret av "kors och tvärs".

pojken och vargarna

2008-10-31T15:19:00.000-07:00

det var väldigt konstigt att sluta på jobbet i torsdags. jag visste inte hur jag skulle bete mig, vilket ben jag skulle stå på. jag har slutat så många gånger under årens lopp att det har gått inflation på alla gånger jag lämnat in nycklar och fått nya. pojken och vargarna, jag har ropat för många gånger. det känns som att alla tror att jag ska komma tillbaks igen om en månad eller två, som vanligt.
hur ska egentligen mina kollegor veta att den här gången skiljer sig från alla andra gånger jag slutat? det kan dom ju omöjligt. det är bara en känsla i min mage.
jag bara vet att det är annorlunda den här gången. att jag slutar mer än vanligt. jag ville säga hur otroligt roligt det varit att jobba där de här åren som gått. hur viktigt det varit för mig. hur tacksam jag är. hur mycket jag tycker om dom. se folk i ögonen och säga allt det där. men vi har ätit för många tårtor tillsammans genom åren så vi pratade mest om vad som händer i helgen. eller vilket hotell som är roligast att bo på.

jag skrev ett tackochhejbrev och la upp på internwebben istället.
jag vet inte hur jag ska kunna säga allt det där annars. hur viktiga dom varit och är.
sen körde jag allt jag hade på skrivbordet i dokumentförstöraren.
ringde fastighet och bad dom hämta mitt skrivbord och min dator.
suddade ut mitt namn från whiteboarden utanför kontoret.
lämnade nycklarna i repan.
tog tunnelbanan hem från hallunda för sista gången på länge,
förvirrad och vemodig men uppspelt över allt det nya.

jag har funnit lösningen på världens alla konflikter:

2008-10-31T14:24:00.000-07:00

en jävel på gitarr

2008-10-31T14:17:00.000-07:00

jag blev själaglad när jag läste på tidningen sonics webb och påmindes om fantastiska marnie stern. det är en tjej jag verkligen inte skulle vilja möta i guitar hero. hon är helt galen, kolla:
jag blev först intresserad av henne på grund av hennes blod, 2005. hon delar det nämligen med min kompis emmy från the peppermints. dom är kusiner. emmy är ju som bekant en jävel på att spela. och det är marnie också.

Man glömmer så lätt; Greven, betjänten och ett kdu som inte skämms

2008-10-21T14:41:00.000-07:00

Ibland tänker jag på det här. Hur kdu sa tack och hej till sin gamla ordförande efter bara ett år, eftersom hans homosexualitet blev för krånglig.
Det är tydligen inte bara usa och somalia som inte kan ställa upp på de mänskliga rättigheterna. Det är kdu också. Ingen nyhet längre, men ibland tänker jag på det.

Man glömmer så lätt. Precis som att Bert Karlsson som tillsammans med Ian Wachtmeister grundade ny demokrati (de gick under artistnamnen greven och betjänten). Bert har sitt lilla Skara sommarland och ska rädda skolbarn från skörbjugg med sitt skolmatsprogram på tv. Själv åt han helst mcdonalds på nd-tiden. Lyssna här hur han jämför riksdagen med melodifestivalen. Men keep in mind; Bert har inte bara lyssnat på dansband, han har lyssnat på ultima thule också.Att Bert Karlsson konsultat sossar tänker vi kanske inte heller så mycket på. Han skämms ju inte. Inte det minsta. Bert Karlsson är helt skamlös, och det är nog det som tar honom in i tv-apparaterna, via chipspåsen och holidaydippen, vidare in i svenska folkets hjärtan. Han är rolig, alltså kan han vara hur oförskämd och trångsynt som helst. Det lynnet och paketet åsikter lyckades ta honom till Riksdagen i början av 90-talet. Hur långt ska vi låta honom komma den här gången?

den nya fikan

2008-10-21T14:26:00.001-07:00

det är mycket karin boye och bryt upp bryt upp över min tillvaro just nu.
nästa vecka slutar jag jobbet på riktigt. och det slår mig att hejdåfikan blivit lite av den nya torsdagsfikan ute i hallunda.

Nattning

2008-10-20T15:24:00.000-07:00

Jag har ju som bekant lite svårt att sova om nätterna. Just ikväll ska jag göra ett försök till nedvarvning med senaste numret av mitt fylleköp, tidningen Leva (suck och stön, kunde jag inte åtminstone beställt en korsordstidning eller nånting istället?!), och min goda vän maffiabossen Tony Soprano. Det har blivit dags för säsong två och jag hoppas så att hans tillvaro ska bli lite ljusare och att terapin hjälper. Så godnatt internet, nu är det jag, självhjälpstidning och maffiaboss som sällskapar varandra i mörkret.

18 000 äpplen från kivik

2008-10-19T07:53:00.000-07:00

på min favorit hallwylska palatset kan man just nu beskåda denna gigantiska äppeltavla, gjord av äpplen från kivik. jag kan inte låta bli att tänka den tabubelagda tanken att det tydligen inte räcker för stockholms kulturelit att kolonialisera österlen och köpa upp alla hus för urbefolkningen, nu ska de börja ta troféer också.

fenomenet hotellkonst

2008-10-16T14:25:00.000-07:00

ja. jag vet inte riktigt vad jag ska säga. skulle precis gå och lägga mig på hotellet här i växjö, skulle bara släcka lampan, och så ser jag det här på väggarna. dom porrfilmsfria hotellen verkar hittat snuskiga utlopp på annat vis. långt ifrån de sedvanliga neutrala ikealandskapen som brukar hänga på väggarna. lite mer mitt livs novell.

jag föredrar de neutrala ikealandskapen.

R-O-N-N-E-B-Y-!-!-!

2008-10-14T13:44:00.000-07:00

jag sitter i ronneby och peppar. har plockat vindruvor(!?) i trädgården som verkar tro att blekinge är en filial till grekland, och vägrar släppa in hösten som knackar på dörren. har ätit hallon från trädgården och sparkat boll med några ruttna höstäpplen på framsidan.
har skrivit personporträtt till skolan av en mycket smart och intelligent kvinna.
har skrivit miljöbeskrivning av nyss nämnda greklandsfilial och lämnat in till skolan.
jobbar hit och jobbar dit med festivalen.
vattengympa på spa:t.
massa familjen sopranos på tv.
på torsdag morgon åker jag till växjö med jobbet.
på fredag kväll åker jag till stockholm för heldag med skolan och turnéavslut.
den 23 kommer mamma.
den 26 flyttar jag.
den 3 börjar jag nytt jobb.
det är en massa på en gång, det mesta väldigt roligt och spännande.
jag erkänner dock på rak arm att jag längtar till jul och att få vara i ronneby lite längre. äta julgodis och baka bröd. kolla på 24 med mamma och pappa och oskar.
för näst efter ronneby gillar jag julen mest. åh jag kommer bli odrägligt traditionsentusiastisk här på bloggen, varning redan nu! lämnar er med de goda vindruvorna från trädgården från tidigare idag.

såhär gör vi en fredagkväll i östersund

2008-10-03T13:50:00.000-07:00

det sociala självmordet

2008-10-02T15:53:00.001-07:00

jag har nog skrivit lite om det innan här och där, men jag behöver ändå konstatera det ytterligare en gång; den här hösten har jag verkligen lyckats begå socialt självmord. Jobba 100 % ++ i en massa andra städer än min egen och plugga 9-16 timmar i veckan. Det vill säga ha varje kväll utom en uppbokad varje vecka i två månader. och endast kunna träffa mina hårt arbetande vänner på dagtid = inte träffa dom alls.

jag visste att det skulle bli svårt men jag behöver säga att det till och med är jävligt svårt.

det är väldigt ensamt.

det blir mycket dålig film så fort jag har en stund över. och tidningar som behandlar pernilla wahlgrens skilsmässa och BWO-martins lyxiga sommarbröllop, snarare än den amerikanska finanskrisen.

det är också en ganska vemodig resa på många sätt, den här turnén. det är min sista med riksteatern för en tid framöver. en längre tid än vanligt. så nu sitter jag här på mitt trivsamma hotellrum i östersund och vemodslyssnar på a camp och tänker på lena ph; "det gör ont det gör ont det gör ont", fast det är okej att tycka att grejer är svåra och jobbiga, och jag har ju verkligen väldigt roliga grejer att se fram emot. just exakt ikväll tillåter jag mig själv att bara vara vemodig och lite tung i bröstet. ljuset får komma med (brist på) morgonsolen.

(släppa sargen)

alkolås på internet

2008-09-21T15:43:00.000-07:00

det borde finnas alkolås på internet. ett blås- eller koordinationstest.
jag kommer hem såhär mitt i natten från karlstad och göteborg och bland posten hittar jag tidningen "leva" tillsammans med ett prenumerationsinbetalningskort. först efter typ tio minuter får jag fram en dimmig minnesbild av att jag efter en kväll på krogen ger mig ut på the world wide web och att jag så småningom hamnar hos tidningskungen.se. jag verkar ha fallit speciellt för erbjudandet om Mia Törnbloms ljudbok "självkänlsa nu" som man tydligen också får på köpet.

jag tror att mitt undermedvetna försöker säga mig något.

jag vill tacka livet

2008-09-17T06:13:00.000-07:00

jag har varit på dåligt humör i den här bloggen ganska mycket den senaste tiden.
nu ska det bli ändring på det, för JAG HAR BLIVIT SATSAD PÅ! Jag har fått min chans, den där jag tjatat så mycket om att jag vill ha, en ärlig chans, ett längre kontrakt... Jag har fått det!

Jag har fått mitt drömjobb. Det må låta klyschigt men det är lika bra att vänja sig, från och med nu kommer jag att vara en gladare person som förmodligen kommer skriva betydligt sämre, det kommer inte att finnas någon hejd alls på superlativen och jag kommer le sådär irriterande mycket när vi ses. Den här bloggen kommer nu alltså förmodligen förfalla lite. Jag ber om ert överseende. Jag lovar att försöka vara lite nyanserad och inte bara hylla allt jämt och ständigt (kommer bli svårt)!

Den 3 november börjar jag som projektledare på ett jättefint svenskt boknings- och produktionsbolag. Jag är så lycklig att jag kan dö.

JAG HAR BLIVIT SATSAD PÅ - nu ska jag satsa tillbaks.

Yours truly,
Sally

socker

2008-09-09T11:45:00.000-07:00

det värsta jag vet är att ha människor jag inte känner hemma hos mig. det finns nog inget värre. jag tejpade igen badrumsskåpet innan visningen. tejpen var lös när jag kom hem. någon måste försökt öppna. för att komma över intrånget tröståt jag kakor i linns fina sällskap. på vägen hem köpte jag en påse lakrits - jag hann äta upp allt mellan seveneleven på götgatan och hemmet. Folkes klistermärksgraffiti fick mig på lite bättre humör. sen tittade jag och bröderna eklund på amerikanska So you think you can dance. jag drack ett glas vin utblandat med en två veckor gammal fruktsodaslatt i ett stort groggglas.

dom små sakerna räddar när dom stora går åt helvete.

stockholm har inte bara huggit mig i ryggen utan över(jävla)allt.

2008-09-08T13:18:00.001-07:00

Vår lägenhet har blivit uppsagd.
Jag orkar inte. JAG ORKAR INTE.
Jag är trött på att leva på (andra människors) nåder. jag vill inte vara sjukt tacksam och bo i en skokartong eller ännu värre en hemlig illegalt uthyrd skolåda utan att veta hur länge man får bo. Det spelar ingen roll om skolådan är en fin luftig lägenhet på söder, en hemlig illegal skolåda är en hemlig illegal skolåda som är en hemlig illegal skolåda.

I går vid lunchtid ringde det på nere i entrén. Jag trodde det var en kompis till Kombon och tryckte in dom. Så knackar det på dörren. Jag öppnar, iförd sovkläder (min ENDA sovmorgon på flera veckor, jag var lagom lycklig), och där står en man i 40-årsåldern och undrar om han och hans flickvän kan få kolla på lägenheten nu då hon är bortrest på tisdag under visningen.

Jag fattar ingenting. Han säger namnet på fastighetsägaren men jag fattar fortfarande ingenting. Säger att det passar dåligt. Han ber taffligt om ursäkt och dom går.

Några timmar senare när Kombon vaknat frågar jag om han vet nått om nån lägenhetsvisning och om vi ska flytta. Han har inte hört något så vi avfärdar det som hittepå eller ett missförstånd.

Det är bara det att det var inget missförstånd. Idag fick jag ett mail av Kombon som snackat med han vi hyr av, förstahandskontraktspersonen. Som säger att jovisst, dom sa upp lägenheten i torsdags men trodde inte att det skulle gå så fort, dom hade tänkt berätta för oss.

Vi måste vara utflyttade den 31 oktober. Turnén är slut den 18. Jag har alltså 13 dagar på mig att packa ihop och städa upp efter mitt liv. Direkt efter turnén när jag förmodligen kommer att vara helt förstörd av trötthet och utmattning, och i enormt behov av vila.

Imorgon är det visning. Jag får inte vara hemma. Folk jag inte känner, folk som är bättre lottade än jag, ska få gå omkring och peta bland mina saker utan att jag är med och kan stoppa dom. Jag känner mig kränkt. Det värsta jag vet är att ha folk jag inte känner hemma hos mig i min borg. Det är ett övergrepp. Och det har inte ens gått 24 timmar sen jag fick reda på att söderepoken tar slut.

Jag hatar Stockholms bostadspolitik.
Jag hatar Alliansen.
Jag hatar den här jävla stan som inte kan producera tillräckligt med bostäder för sina invånare.

Det är sånt här som gör en till jihad. Jag är farligt nära att bli en sån där galen människa på stan som man varnar barn för ("Akta Wilmer! Prata inte med främlingar! Prata inte med den galna tanten!"). Jag är en millimeter från att skicka långa handskrivna brev till regeringen med konspirationsteorier, urskiljningslösa anklagelser och subtila hintar om att jag har kontakt med rymdvarelser alternativt att jag kan se in i framtiden. Det "nya arbetarpartiet" bryr sig bara om den sortens "arbetare" som Ebba von Sydow tillhör. Alliansen skapar klyftor, långt djupare och större än Astrid Lindgrens Helvetesgap. Alliansen gör oss till främlingar för varandra och mig till en galen tant på stan.

"Gråt inte, kämpa!" var parollen back in the days.

JAG ORKAR INTE
JAG ORKAR INTE
JAG ORKAR INTE

Stoppa dom galna kemisterna!

2008-09-01T15:45:00.000-07:00

Det här med att Karolinska Institutet har börjat forska på män som egen ras (och homos som egen ras, enligt tidigare glättiga artiklar i DN/En dingding värld) känns så himla stenåldern. Att män är illojala svin/ängssorkar som bara vill para sig och dra från brud till brud/sork till sork och att det dessutom är något dom absolut inte kan kontrollera själva utan är något som styrs av biologiska förutsättningar/gener, eller att dom föds med trogenhetsgener och är trogna äktenskapstjänare, det är en människosyn som KI får stå för. När Gudrun Schyman drog en parallell mellan den svenske mannen och talibaner, då blev hon hatkampanjad, men när KI har galna forskare som letar loss på olika sätt att skilja oss åt, då får dom utrymme i sveriges största dagstidning Dagens nyheter. Visst finns det STRUKTURELLA skillnader, och ja, kanske MARGINELLA biologiska (ja jag har snippa nån annan snopp) men vaffan, jag tror inte att kvinnor är kossor och män ängssorkar.

Har vi inte kommit längre än så? Att det läggs tid och resurser för att krydda till "kriget mellan könen" när det pågår krig lite varstanns i världen. Jag röstar för nedrustning, inte upprustning.

Det tycker jag helt ovetenskapligt och magkänsleaggressivt från soffkanten här hemma.

Lisa.

2008-08-24T15:33:00.000-07:00

Lisa, du är mitt blodsocker. Jag älskar dig. Flytta hit nu, du kan bo på soffan och så småningom kan vi köpa dig en riktig säng, och du kan bo här hos oss, jämt. och vässa våra knivar. jag köper fina underkläder till dig och vi äter mycket ost. du kan prata franska och jag kan inte prata franska, men jag kan nicka lite då och då instämmande och stöttande. vi kan lyssna på romantisk finsk tango-musik från min gamla stereo och ibland kan jag baka vinbärskaka till oss och ge dig frukost på sängen.

en ringsignal ska vara en ringsignal ska vara en ringsignal och inte en bra låt

2008-08-21T14:06:00.000-07:00

jag kom äntligen iväg till träningen idag, spinning. allt var skitbra tills vi mitt i passet skulle ha en paus/vila-låt när man dricker vatten och trampar lätt, och instruktören spelar min ringsignal i 4 minuter - The Cure/Friday I´m in love. Jag hade precis släppt jobbet och lite stress, och så kom ringsignalen.

Ingenting är heligt längre. Plötsligt spelar friskis the cure, vad hände med e-type (förvisso också bra men bra på annat sätt) och den psykadeliska latinodiscovärldsmusik-låten?

åh vad jag har jobbat med den här

2008-08-20T15:59:00.000-07:00

i måndags natt ansträngde jag mig utöver det vanliga, jag skulle skriva en presstext åt luger för fantastiska frida hyvönen. efter två timmars fix och trix började det bli läggdags, jag tog en sov-gott-tablett men hade lite fixar kvar i texten, och tabletten gick upp i huvudet ganska fort, så det här är nog min mest poetiska och naturromantiska text hittills, och flummigaste, men jag hoppas ändå, en av mina bättre. fridas nya skiva kommer att bli fantastisk, tjyvlyssna på enemy within på hennes webb.

Frida Hyvönen
Robertsfors ”välkommen till bygden”-skylt borde vid det här laget förbereda plats till en 1:1 skala stor bild av singer-songwritern Frida Hyvönen bredvid rockikonerna Sahara Hotnights, för i ett kargt men vackert landskap som Västerbotten är bygdens dotter Frida Hyvönen ett minst lika bra landskapsdjur som storspoven och något man i koltrastens och plogbilarnas kommun verkligen borde skryta med. Näringsminister Maud Olofsson som är bosatt i Robertsfors borde inte vara sen att hålla med om att musiken är det nya jordbruket.

När debutalbumet ”Until Death Comes” släpptes 2005 på Licking Fingers/Playground fick hon ett varmt mottagande i pressen, Emelie Bååth på dagensskiva.com gav den högsta betyg och drog paralleller till en ung Joni Mitchell och 70tals-soulfavoriten Doris under rubriken ”Du och jag Frida”. Svenska Dagbladet skrev att hon var ”en av de mest lovande och intressantaste debutanterna på länge” och Nöjesguiden gick från snack till hockey och gav Frida sitt musikpris 2005.

Det har hänt mycket sen dess, men recensenterna hade rätt när dom skrev att Frida kommer att hänga kvar ett bra tag. 2006 släpptes ”Until Death Comes” i Europa och i USA på bolaget Secretly Canadian. Under 2007 kom även plattan "Frida Gives You: Music from the Dance Performance Pudel” ut på Licking Fingers/Playground, med musiken Frida gjorde till Dorte Olesens galna och hyllade dansperformance med ett gäng välfriserade pudlar på scen.

Frida Hyvönen bangar alltså inte utmaningar, och hon är känd för att ro iland dom också. Hennes musik är en våghalsig och vacker promenad med raka, ibland dråpligt roliga, alltid blodvarma texter och en klar musikalisk vision. Både text och melodi tenderar sätta sig i huvudet som fötter i någon form av naturromantisk motsvarighet till blöt cement, man rycks med och känslorna kommer. Hennes tretaktspiano och nästan väsenlikt vackra och starka röst tar med oss på spännande utflykter, och på senaste skivan ”Silence is wild” som kommer hösten 2008 (Licking Fingers/Playground och i USA på Secretly Canadian) sjunger hon om allt ifrån självkritik, hästar och abort, till vetenskap, Shanghai och fågelskådning. Ibland ackompanjerad av sin ståtliga flygel. På skivan har hon ännu en gång arbetat tillsammans med favoritproducenten Jari Haapalainen och de tu har plockat ihop ett lyxigt band med trummisen Tammy Karlsson från Göteborg (som turnerat med bland annat Jens Lekman), cellisten och basisten Linnea Olsson från Halmstad (som ofta spelar med Ane Brun) och Ida Lundén från Göteborg/Stockholm, som spelar synthesizers och orglar och all things elektroniskt (till exempel med Blood Music och The Plan). Och som om detta inte vore nog har norrlands finest, David Sandström, Lovisa Nyström, Marlene J Erlandsson och Markus Krunegård från södern lånat ut sina gyllene stämmor.

Smarta recensenter bör spåna på superlativ att beskriva nya skivan med. Kanske dom till och med lyckas motstå frestelsen att jämföra henne med Laura Nyro? Även om det är lockande (Hyvönen och Nyro har ju som nämnts ungefär 4000 gånger en del gemensamma musikaliska nämnare) så får vi sluta att försöka banka ner Frida i någon brio bultbräda-form och se hennes musik som det det faktiskt är; något eget, råljuvt och hugget med yxa.

St:Eriksplan - en utflykt

2008-08-19T15:25:00.000-07:00

Äntligen, efter tre år i samma stad har vi lyckats att träffas, Kusinen och jag. Hon är ju fantastisk, och det är sant det vi sagt till varandra förut, att vi har mer än blod gemensamt.
Jag fick till och med utforska St:Eriksplan lite mer i samband med att vi träffades, vilket osökt leder mig in på en lista:

Spännande saker jag har gjort på St:Eriksplan

Haft en trumlektion
Varit på dejt
Gått på jobbintervju
Fått massage på Axelssons

Just nu när saker överlag förlorat sin tjusning piggar minnena av St:Eriksplan upp. Jag ska tänka på allt jag gjort och allt man kan göra där så fort modet sviker mig, dvs, jag kommer behöva tänka på St:Eriksplan väldigt mycket just nu. Det kanske rent av ska bli mitt mantra.

Mycket dåligt idag är att jag skolkade från träningen, för att passet med min favvospinningsledare plötsligt försvunnit från schemat. Jag hoppade över träningen i ren protest. Extremt barnsligt. Det kommer ju inte märkas, det är ju inte precis så att Friskis märkte att jag inte var där idag och tog illa upp. Den enda det drabbar är ju mig själv och mina muskler som snart kommer att förtvina av träningslängtan.

ingenting

2008-08-17T12:48:00.000-07:00

ingenting är roligt.
inte ens mina 1:33-filmer med lyckliga slut muntrar upp mig.
det enda som funkar är träning.
ser ni mig på stan, skicka mig till friskis.
det är det enda stället jag får befinna mig på just nu.

jag saknar ord

2008-08-09T15:28:00.000-07:00

himlen står i brand

2008-08-08T14:15:00.000-07:00

jag och the family formaly known as norsborg, fast bara den äldre generationen (barnen får frisk luft och gröna skogar i södern), stod vid slutet av nytorgsgatan och tittade på stockholm stads 080808-fyrverkerier. vi var ganska många som stod där vid utkiken, folk ropade och skrek efter alla särskilt fina fyrverkerier, och några hade klättrat upp på ett elskåp mitt i en syrénbuske för att (?!) se bättre.

när vi stod där sida vid sida, jag och bästisen, med fotograf-lars framför oss, kände jag ett svårmod. jag kunde inte sluta tänka på säkerhetsaspekterna av ett sådant massivt fyrverkeri. fyrverkeripjäserna skjöts upp från båtar i viken, och jag tänkte "tänk om dom inte smäller, tänk om dom bara fastnar och pyr där på däck? tänk om dom skadar någon?" och sen började jag tänka på alla tungmetaller och hur otroligt miljöfarligt det är med fyrverkerier. dom är så oerhört vackra men det kändes fel att stå där och njuta medans metallerna gjorde våld mot naturen. jag drog jessica i jackärmen och mumlade något om alla tungmetaller. då berättade hon att hon själv precis stått och tänkt "hur har stockholm stad råd med det här?". när vi väl lättat våra oroliga hjärtan för varandra var det lättare att njuta av hur fruktansvärt vackert det är när en sommarmörk himmel fylls med gullregn. och vilken märklig men vacker gemenskap det blir, när alla går ut på gatorna och tittar upp mot himlen. som independence day, filmen, fast lite mer uppåt på nått vis. som att man är en del av något väldigt stort. jag började tänka på universum. sen slutade jag efter bara några sekunder, det är för stort med vintergatan och universum och allt det där. jag fattar knappt ens stockholm.

det är tungt i bröstet att sommaren snart är slut.

i bur på tjärhovsgatan

2008-08-06T08:47:00.000-07:00

snart kommer en hyllning till västerbotten och allt fint och fantastiskt som finns där, och om helgens gravmarksfestival osv. snart kommer också ett inlägg om två sjövilda och roliga utekvällar i ronneby.

just nu är jag inlåst i stockholm kan man säga, för att jag har, och jag citerar min läkare, "en extremt aggressiv och smittsam halsinfektion med feber", jag kan knappt tänka klart och det lilla jag kan tänka är verkligen inte värt att skriva, det är nog varken särskilt smart eller genomtänkt och handlar om min hatkärlek till sjukvården.

jag försöker lyssna på fleetwod mac och läsa sjukdomsstatistik på folkhälsoinstitutets hemsida för att hålla ut.

jag måste straffa mig själv. straffbild:

2008-07-29T07:10:00.000-07:00

jag kan inte sluta, det går inte

2008-07-29T07:02:00.000-07:00

och att slänga kött är att spotta på dom döda, så när jag väl köpt ett paket bacon till på ica, och i farten hunnit steka det, kunde jag liksom inte slänga det, utan var tvungen, TVUNGEN, att äta upp det.

det sjuka är att inget annat kött intresserar mig. det är BARA bacon. "hej ja jo jag är vegetarian. eller ja asså, jag äter bacon. asså inte kött och griskött i största allmänhet, utan BARA bacon typ. jag är en sån där vegetarian med bonussystem du vet. bacon-veg."

jag vet inte hur jag ska få bukt på mitt missbruk. vissa röker. andra snusar. och jag, jag äter bacon. Faaaaan! måste sluta. MÅSTE SLUTA. det här är inte bra för mig. inte för grisen heller. en lose-lose situation.

alltså jag kan inte riktigt förklara det här

2008-07-29T02:58:00.000-07:00

mitt bästa citat, DN höromdagen, intervju med Alexander Skarsgård

2008-07-29T02:57:00.000-07:00

Efter två raka roller i prestigefulla serier på HBO, är det risk för att du blir kvar i USA för gott nu?

-Ja, kanske det. Att jag sökt mig utanför Sveriges gränser beror på att jag nästan enbart blir erbjuden roller som ung snygg kille hemma. Jag är för sjutton 31 år nu och jag vill inte spela en hunkig gymnasist längre.

till lovisienstadt, en dag för två sommrar sedan på grönfjäll, livets balsam

2008-07-24T13:34:00.000-07:00

2008-07-24T04:48:00.000-07:00

arga lappen

2008-07-20T14:42:00.000-07:00

eftersom jag själv just debuterat som arga-lappen skribent (fast kanske mer den diplomatiska det-här-funkar-inte-kan-vi-inte-lösa-läget-lappen) pratade jag erfarenheter med anna som tipsade om den här arga-lappeninspirationskällan/arga-lappen wall of fame.

en favorit:

jag lovar att alldeles snart sluta uppföra mig så förorättat och barnsligt.

2008-07-20T13:33:00.001-07:00

(tänk om jag i alla fall vore lite musikalisk och kunde sjunga så fint och värdigt om livets orättvisor som meryl streep, då kanske jag hade kunnat komma undan med det lite längre. fast nu är jag ju fullkomligt omusialisk (fråga emmy, jag höll inte ens som trummis i ett punkband när vi turnérade i amerikat. ett punkband. emmy sa tröstande "it´s okay, it´s supposed to sound like shit" men ja, även skit har sina olika nyanser av brunt) så min olycka har ju inte något allmänvärde precis, och kommer sannerligen varken göra mig rik eller lycklig. jag borde alltså göra sånt jag är bra på istället. fejka peppen till exempel. heja! och meryl får göra det hon är bra på. exceptionellt bra på.)

JAG ÄR OCKSÅ EN MÄNNISKA. SATSA PÅ MIG NÅN JÄVLA GÅNG DÅ!

2008-07-18T08:48:00.000-07:00

nu är jag hemma i blekinge igen. det är på många sätt livsfarligt att vara här i ronneby. man börjar förvänta sig saker av livet, och det gör det svårt att uppskatta storstan, må jag säga.

nu sitter jag här i hemmakontoret på lievägen och frågar mig för femhundraandra gången varför i hela världen jag envisas med att bo i en stad som inte vill ha mig? jag bor olagligt. jag jagar och jagar men jobben är alltid för korta, ingen vill satsa (vill och vill, KAN, kommer någon med koll på kulturpolitiken säga, ingen KAN satsa, borgarna börsnoterar och rear ut våra själar! jag håller med 99 gånger av hundra, min lojalitet ligger för det mesta i kultursveriges, men every once in a while, som nu, ger jag blanka fan i regleringsbrev, stadsanslag och kulturdepartementets penningpung. JAG ÄR OCKSÅ EN MÄNNISKA. SATSA PÅ MIG NÅN JÄVLA GÅNG DÅ!) . stockholm är en stad som varken vill erbjuda mig arbete eller husrum.

jag betalar mina räkningar. jag städar efter mig. jag sätter igång diskmaskinen både hemma och på jobbet. jag hälsar på mina grannar. jag jobbar och jobbar och jobbar och jag gör det med glädje.

mitt oreligösa hjärta känner en långsökt koppling till josef och maria, överallt var det "nej vi har inte rum", "nej tyvärr", "kolla i nästa stall" osv osv osv. tillslut hittade dom ju en spilta och det kom tre vise män med storslagna presenter. när ska dom knacka på min dörr?! när ska någon göra mitt hö till guld??

vad är det för destruktiv nerv i mig som gör att jag hela tiden återvänder till denna stad som inte vill ha mig? och varför har inte de högre makterna ingripit ännu? när kommer den dag då jag sätter ner foten, och slutar ursäkta, och helt enkelt packar mina väskor och lämnar för gott, utan att ens så mycket som vända mig om?

detta och mycket annat far genom mitt huvud just nu i detta ögonblick, i en kontorsstol vid ett låtsasmahogneyskrivbord, här på lievägen i ronneby.

när ska det börja regna manna från himlen på mig? när ringer lasse holm och säger, nu ska du bli pojken med guldbyxorna! och kastar in mig i ett omklädningsum med en dress i guldlamé? när ska någon ge mig mitt livs första alldels egna förstahandskontrakt, mitt första ettårs-kontrakt på jobbet, och säga - karma - det är din tur nu?

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

det är livsfarligt att vara i ronneby. man börjar förvänta sig saker.

hejdå

2008-07-13T14:01:00.001-07:00

nu åker jag till oslo.

ernst billgren till häst, en bronsstaty på torget

2008-07-12T17:12:00.001-07:00

om det inte hade känts så kolonialt hade jag flyttat till thailand imorgon:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=803931
http://www.seahill.info

jag tar min ledighet på allvar...

2008-07-12T15:44:00.000-07:00

...i år är det holiday-chips i väskan.

björn

2008-07-11T15:12:00.000-07:00

"Björn har setts i ett bostadsområde i Borås" läste jag på Willys info-tv i Ronneby häromdagen i kassakön. Jag blev lite osäker på om det var Björn Gustavsson eller en faktisk björn. sen dök det upp en man några dagar senare, riven av en björn, och då fattade jag, för det stod på sida 5 i aftonbladet, och hade det varit Björn Gustavsson, då hade det ju varit sida 3-4-5-6-7-8-9-10-11-12-13-14-15-16-17-18-19-20-21-22-23-24-25-26-27-28-29-30 plus nöjdessidorna, nöjesbilagan, söndagsbilagan, löpsedeln, framsidan samt stått på facebook msn och i extrainsända nyheter på tv 3.

ps. annars inget nytt. första bihåleinflammationen på 2 månader, och det är inte sorgligt utan fantastiskt - så länge har jag inte klarat mig utan sjukdom på mer än ett år. räddningen är träning och ordentlig sömn. arvika slarvade bort sömnen och efter 6 dagar utan gym; vióla, bihåleinflammation igen. något som däremot är lite nytt, det är inflamationen i fingret. det har jag aldrig haft förut...

16 år igen och jävlig obehaglig

2008-07-07T16:47:00.000-07:00

alltså herregud. jag är obehagligt nära att dra väldigt många människor över samma kam. alla dessa män som gör mig orätt stup i ett. hur svårt är det egentligen? respekt? jag har inte bryggt kaffe sen jag praoade på sydöstran i åttan, och det var en gång och aldrig mer. nu är jag snart 23. visst borde väl världen gå framåt?

jag är inte många tankar från thelma & louise.

jag är så förbannad att jag inte kan sova. 1 års genusvetenskap och jag blev lite mer avslappnad i mitt genustänk. ganska tillmötesgående och strategisk. hetsen försvann, nyanserna kom, men också en solid grundsyn på världen. just nu, i detta ögonblick, känner jag hur jag blir 16 år igen och jävligt obehaglig.

HERREGUD, skärp sig världen. omedelbart, så att jag kan fortsätta att förändra och slippa hatkampanja.

hejdå stockholm. see you in hell.

2008-07-07T15:01:00.000-07:00

väskorna är packade. jag lyssnar på kommersiell pop och laddar inför morgondagen. 08.15 går bussen till mina drömmars stad, min tryggaste hamn. jag ska hem till ronneby och jag kan knappt bärga mig.

det ska bli särskilt roligt att träffa dom två nya invånarna på Lievägen 6, hönsen Karin och Lotta (döpta efter mamma och vår granne). dom har tydligen redan rymt och hunnit komma tillbaka. hoppas vi kommer överens. jag äter dom ju inte.

annars har jag precis kommit hem från arvikafestivalen. robyn gjorde en helt sinnesjukt bra spelning, både ur terapeutisk och konstnärlig vinkel, för mig som publik. jag gjorde upp med 2005 där och då, och även om jag aldrig glömmer det jävla skitåret så har jag i alla fall förlåtit, delvis, livet för att det utsatte mig för alla oproportionerligt stora och elaka prövningar. det var överhuvudtaget inte ett konstruktivt år, bara elakt. och jag förväntar mig fortfarande en sjuhelvetes stor kompensation senare i livet för alla olater. det ska regna manna från himlen och grodor ska hoppa, och jag ska fan ta mig få medvind härifrån till evigheten.

det var helt främmande att inte jobba för arvikafestivalen i år. jag ville bara gråta för att det kändes så fel. att göra slut med arvika är något av det svåraste jag har gjort, men livet lät mig liksom inte fortsätta där. jag tröstar mig med att vi fortfarande älskar varandra och att vi kanske löser det i framtiden någon gång. kanske i samband med att grodor hoppar och gräshoppor tar över jorden. det är och förblir den finaste organisationen jag någonsin fått vara med i, och livet hade varit väldigt annorlunda om jag inte haft mina tre sommrar på festivalen. vi före detta festivalare söp tillsammans på partybackstage, kollegan skaffade plastkort med streckkod som gav gratis öl, vi drack ibizadrinkar med glowsticks och några timmar senare brottades vi på viksgårdes camping och jagade varandra med diverse skor, och allt kändes plötsligt aningens lättare. dessutom hade jamobilen ett helt fantastiskt fint program med vera vitali, emil jensen, monika & filippa, almost like boys, kalle haglund, sirqus alfon, skamklubben och en massa andra fina pärlor. frulle vid sjön i värmlands beverly hills, rackstad.

jag vill bara hem. nu. låna mammas cykel och cykla runt i den enda staden jag vet där man får cykla i trafiken fast att man inte kan trafikregler. och så ska jag äta frukt och bär direkt från buskarna i trädgården. hänga med mamma och lotta och hönsen, äta ost med lisa, fira måns och carlas födelsedagar, se lyckligtslut-film med josse, trycka textil med syrran och systerdottern, fika med kaisa och äta middag med anna och gunnar. bada i havet. äta sillmackor. äta vegetarisk kebab på ronnebykebaben och pizza hos amani. träna på ron sports club, blekinges största gym. hänga misstänksamt många timmar på biblioteket. gå på centrumbiografen från 1927. gå på loppis i brunnsparken. ut på havet i diverse båtar. läsa BLT och sydöstran. sova. sluta kolla jobbmailen och ha autosvar på jobbmobilen. hälsa på lillebror i oslo.

hejdå stockholm.
see you in hell.

Köttfest på medis

2008-06-23T12:18:00.000-07:00

Förra veckan, mitt under härliga klubb finkultur, fick jag och anonym kompis plötsligt ett högst syndigt begär. jag har ju laddat för köttfest hela sommaren, åtta år som vegetarian och jag drömmer om kött på nätterna. jag hade peppat för köttpremiär med flintastek på annan lite mindre anonym kompis balkong, men jag och anonym kompis nummer ett drabbades av en så stark ha-känsla där och då i björns trädgård att vi hasplade ur oss någon genomskinlig ursäkt till vårt sällskap och sprang så fort benen bar till vagnen med grekisk fast food på medis, och nostalgisk som jag är mindes jag souvlakispett på mitt barndoms kreta och beställde genast en sådan. fyra minuter senare hade jag den i handen och tog fort, inann jag hann ångra mig, två stora bett och tuggade förnöjt. det är nog det mest förbjudna jag någonsin gjort, jag blev liksom girig med det döda, ville ha allt själv. min anonyma kompis vräkte också i sig, och vi fnissade uppmuntrande åt varandra. sen kom tugga tre, och då trodde jag att jag skulle kräkas. Souvlakin var ju äcklig! Fan, ska man äta kött så måste det vara jäkligt gott för att det ska vara värt det, men min köttdebut blev bara smutsig och äcklig, inte alls sådär fin och köttromantisk som jag föreställt mig! nej, det var köttporr mitt på blanka dagen på ett folkmyllrigt medis. jag kunde inte äta upp utan slängde all död i närmsta papperskorg, och tryckte i mig brödet för att få bort smaken av det förgångna ur munnen.

på natten kunde jag inte sova. djuret i magen höll mig vaken. jag kunde inte sluta tänka på att jag hade bambis döda mamma i magen. jag hade en helt enorm köttbakfylla, köttångesten hindrade mig från att tänka klart och jag borstade tänderna och hela munnen ovanligt många gånger den kvällen. funderade på att äta tvål för att få bort smaken. kräkas för att kunna begrava djuret.

tillslut somnade jag, med kanin i handen.

jag tillhör den disneyfierade generationen, ett rådjur är inte ett rådjur utan bambi, grisen heter babe och fisken heter nemo. nej fan, det blir träd gräs och stenar för mig framöver.

På onsdag ska jag se Black Kids

2008-06-23T11:07:00.000-07:00

Vykort från en med hjärtat i handen och handen på hjärtat

2008-06-11T16:36:00.000-07:00

Hej bloggen, det var länge sen!
Ute i vida världen rullar livet på. Den senaste månaden har jag besökt Falun, Gävle, Växjö, Karlstad, Jönköping, Umeå, Göteborg, Malmö, Lund och Köpenhamn. Life is grand. Jag har också fastnat i gymträsket och för första gången i mitt liv fått känna på sötman i att ha en vältränad kropp. Jag springer fram och anmäler mig redo att lyfta så fort det är en tung väska eller en väldigt tjock man som ska upp på taket. Jag är stark och det är en underbar kick. Min kropp är inte längre en odefinierad massa, jag har slutat tänka på den som en barbiekropp i genomskärning, bara plast och gummi; nej jag är muskler och blod och vatten och jag är levande. Jag har blivit gymfrälst och jag går i gymkyrkan ett par gånger i veckan. Jag har lärt mig vart triceps sitter. Och hur det känns när de fått träna lite.

Och så har jag kommit in på en helt fantastisk kvällskurs som jag sökt till hösten. Åh vad jag vill gå den! Men den kostar pengar som jag inte har så jag måste skaffa jobb i höst.

Jag har fått smaka på Stockholms ondskefulla bostadspolitik och jag står nu inför en jobbig utbildningspolitisk situation. Betalskola.

Jag dömmer om att kavla upp tröjärmarna, inte bara för att visa mina triceps och biceps, utan också för att få lägga mitt hjärta i något som är större än mig och dig. Jag vill lägga hjärtat i ett fint projekt, och jag vill få vara med i det projektet i minst ett år. Jag vill vara med när tanke blir kropp. Jag vill få vara med på riktigt. Så att jag kan planera mitt liv. Påverka min arbetssituation. Veta hur mycket balsamvinäger jag ska marinera min viktigaste muskel i för att livet ska bli sådär riktigt gott och retande djupt och mustigt i smaken. Jag vill satsa, all in, och jag letar efter ett fint projekt som vill satsa tillbaka. Som tänker att muskler som man tränar, blir starkare och mer definierade, dom orkar mer, dom vill mer, dom vill simma runt i balsamvinäger och smaka gott.

Jag står här givakt sålänge. Redo att lyfta tunga väskor och tjocka män som vill ha frisk luft och utsikt. Som vill lukta på en sommarvind. Jag drömmer och bygger luftslott, i väntan på att någon ska initiera ett nytt eiffeltorn eller flytta den kinesiska muren, Sten för Sten, och bygga en bastuklubb för alla. En hyreskö som leder någonvart, en utbildning för alla och en abetssituation som är färre än tio kontrakt per år. Jag funderar på om jag kan börja flytta första Stenen. Hur jag ska få med Anna, Hanna och Johanna på tåget. Och om jag egentligen borde läsa den där boken som Carolina Gynning och Kasper turnéchaufför pratar om. Om jag borde läsa "The Secret".

Jag tänker på dig bloggen. Och vi kommer ses igen. Snart. Jag måste bara stå givakt ett tag först.

Hejdå, med ett hjärta i en hand, och en hand på ett hjärta.

Yours Truly.

kultur vs sport

2008-05-02T15:46:00.000-07:00

läst på dn.se idag:
"Teater är populärare än fotboll. 44 procent av svenskarna går på teater minst en gång per år, visar en färsk undersökning. Motsvarande siffra för fotboll och ishockey är 36 procent."

jag gillar ju mainstream så det känns fantastiskt skönt att jag fimpade idrotten till förmån för kulturen i ung ålder. JAG VALDE RÄTT.

majbrasan

2008-04-28T16:12:00.000-07:00

nu är vi i ronneby, hela turnén och jag. det är helt fantastiskt, redan när bussen började närma sig staden började jag balla ur, jag förlorade all självkontroll och visade mitt sanna jag som nostalgijunkie, varje buske, varje vägskylt, varje hus och sten har sin alldeles unika historia som jag kände mig tvungen att berätta för dom andra. dagen avslutades med middag hemma hos mamma och pappa, pappa visade sina knivar och mamma bjöd på banankaka.

vi spelar imorgon, och på onsdag åker de andra vidare till halmstad för två dagars ledighet, medan jag blir kvar här en stund. Sillen verkade lite pepp på att hänga i Ronneby istället, och se majbrasan på Snäckebacken. och nu, efter att ha följt turnésällskapet till hotellet, på väg hem till mamma och pappa där jag bor, rullades plötsligt ett mycket intressant händelseförlopp från en tidigare majbrasa, upp framför min inre syn.

för några år sedan, jag var kanske 16 (jag tror alltid att jag var 16 när jag ska berätta om något som hänt i ronneby, så ta detta med en viss nypa salt), fick vi i musikföreningen iskra i uppgift att bygga majbrasan. för detta fick vi 2000 spänn av kulturförvaltningen, pengar som kom väl till pass för oss som flitiga konsertarrangörer. ingen visste riktigt hur man bygger en majbrasa, vi fick lite virke från fritidsförvaltningen, tog med oss två pappor, och började bygga. Pappa A var väldigt bestämd och övertygade oss om att han var en van majbrasebyggare (något vi senare skulle erfara var en våldsam överdrift, jag vill gå så långt som att ställa frågan om han någonsin använt annat än elgrill?!), han pekade och ropade och vi drog virke efter hans anvisningar. jag skulle hålla valborgs-talet och hade skrivit ihop ett hyllningstal till stadens kulturliv, och den aktivitet som finns i staden. jag hade filat på mina formuleringar i veckor, jag minns fortfarande fragment av talet, och var lite nervös. nåväl, nån timme innan brasan ska tändas blev vi så tillslut klara, ganska nöjda med vårt alster.

Så började det komma folk, så smått. Barnfamiljer, äldre par, högstadiepersoner... Ronnebyorkestern spelade, barn kastade glaskulor in i elden som knastrade till och exploderade, med förmanande föräldrar som uppgivet försökte stoppa dom, och jag skulle tala. Jag harklade mig, fick en mick, började prata, slutade prata, satte på micken, tog om talet från början, hann några rader ur mitt mycket dramatiska och amerikainspirerade tal där varannat ord var ett pampigt superlativ, något jag hört på tv, men så...

...plötsligt händer det. elden sprider sig. först är det bara en liten brinnande kvist som spottas ur brasan.

jag fortsätter prata på om alla fantastiska människor som bor i ronneby, och om hur " iskra betyder gnista på ryska och hur vi vill vara gnistan som startar elden" (ja ni hör ju, överdos av amerikansk high schoolfilmer och moraltv samt en och annan kristen relationsserie), men så spottar elden ur sig en större gren, som bildar en brinnande svans från den stora brasan, och innan jag ens hinner komma till delen där jag pratar om hur jag vill att kulturlivet ska bli en stor jävla eld (?!) precis som brasan framför oss, har det börjat brinna i ett träd bredvid oss. här någonstanns inser jag att det är dags att bryta och vidta åtgärder. det är barn under trädet och någon ur iskra schasar bort dom. det börjar bli lite lätt orolig stämning i folkmassan, och någon av oss ringer brandkåren. Björn klättrar upp i det brinnande trädet med en hink vatten och ska försöka släcka elden, folk applåderar och någon ropar "bravo!", brandkåren kommer på tre röda, två stora brandbilar, med massor av brandmän, blåljusen på och allt. barnen tjuter av förtjusning, föräldrarna tittar blekt på elden och håller hårt i sina barn, och vi börjar inse att pappa A inte är en majbraseexpert utan bara en alldeles vanlig pappa med pojkscoutdrömmar, en sån pappa som förmodligen bara var med i miniminiorerna och sen hoppade av innan man ens kom till knoparna, än mindre eld-vett, och plötsligt känner vi att dom 2000 kronorna vi fick för att konstruera majbrasan kanske inte var så lättförtjänta pengar som vi trott. Det är många tankar som snurrar i huvudet på musikföreningen iskras styrelse. Brandmännen börjar släcka elden, orkestern börjar spela igen, folk jublar och brandmännen vinkar glatt medans dom sprutar vatten på trädbrasan. Först efter att brandmännen fått skriva autografer till barnen, fortsätter jag mitt tal igen. Dom orangea eldbekämparna står med hjälmarna på armen och lyssnar med friska blickar. Jag får en ljummen men kärleksfull applåd, en fanfar av orkestern och en stajlad blombukett som tack. Vi åker brandbil hem.

Dagen därpå är det halvsidor i lokaltidningarna om majbrasan som urartade, men det är skrivet ganska uppskattande, som att det var lite roligt och spännande med lite vardagsaction. Vi fick våra 2000 kronor, och bestämde på ett styrelsemöte några veckor senare att man ska hålla sig till det man är bra på, i vårt fall musik. det blev inga fler majbrasor, men det är ändå ett av alla mina fantastiska ronnebyminnen.

jag kan inte svära på att precis allt ovan är sant, men det är så jag minns det, så egentligen, vad spelar det då för roll?

(fantasi är ju bara en annan form av verklighet)

hur som helst. ingen majbrasa i halmstad kan någonsin knäcka majbrasan vi anordnade med iskra den där kyliga valborgsmässoafton för några år sedan. och jag kan till och med förlåta mig själv för de inledande orden: "Ikväll har vi samlats kring en brasa, men jag vill prata om en annan, om elden som finns häribland oss".

(obs, bilden är tagen från utomsocknes ifrån, ronnebys majbrasa är ju givetvis mycket störrre och vackrare än den på bilden)

something to live for...

2008-04-09T14:49:00.000-07:00

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/tv/article2216128.ab

Framtiden i en kaka

2008-04-07T00:52:00.000-07:00

"happiness will knock on your door tomorrow" stod det i Roberts fortunecookie igår på restaurang Samuraj i Östersund. I morse vaknade jag av att det ringde i hotelltelefonen, "vattnet har gått", vi bokade flyg ner till Ingrid i malmö och om 6 minuter lyfter planet och Robert ska bli pappa.

undra om man kan prenumerera på Samurajs fortunecookies? per post? till tjärhovsgatan i stockholm?

annars fortsätter det som vanligt, jag är sjuk och turnén är rolig. hann få diagnoserna halsfluss och urinvägsinfektion när jag var hemma i stockholm ett par timmar i fredags, mellan lund och bollnäs. 2008 skulle ju vara mitt det-regnar-manna-från-himlen-och-jag-är-pojken-med-guldbyxorna-år, men det har börjat ganska kasst. när jag fick njurbäckeninflammation tänkte jag att mitt segertåg kanske börjar i april istället, och nu, med nya sjukdomar, tänker jag att det kanske börjar i maj, juni. jag får gå till Samuraj och köpa ett lager fortunecookies så får vi se.

pausfåglar

2008-04-02T16:03:00.000-07:00

en jon bon jovi-låt, utrikesnyheter om zimbabwe, och sen ett kort reportage inför jam all stars i uppsala = 10 minuters sändningar från SR Uppland tidigare idag. radio är fint.

ja skriv int så oft nu för tin.

det är turnébubbla. det händer nya grejer innan jag hinner reflektera över det som just hänt = inget att skriva om.

köpenhamn, budapest, malmö, stockholm, uppsala, imorgon lund, bollnäs på lördag, östersund på söndag.

min lediga tid spenderar jag på att packa om i väskorna. men jag trivs, med kappsäck på ryggen.

Min modemedvetna far

2008-03-22T16:48:00.001-07:00

Något mycket märkligt hände tidigare ikväll. Jag, mamma och pappa satt och tittade på svt:s modemagasin "Velvet", efter att jag påstått att det var ett konstprogram och på så sätt försökt få dom engagerade. Det var ett reportage om svenska designern Åsa Westerlund, jag funderar högt på vad hon kan ha designat för grejer, och plötsligt säger pappa, "det är hon som gör dom högklackade träskorna". Det blir tyst en stund. Jag är så förvånad och överrumplad att jag inte får fram ett ord. Speciellt när det fyra sekunder senare visar sig stämma, och Åsas kollektion kurbitsmålade träskor med klack visas i en lookbook. En stund senare hasplar jag fram att "fan, såna vill jag ha" - och pappa säger att "dom kostar ungefär 1400 spänn".

När programmet är slut och jag googlat fram allt jag kan hitta om Åsa Westerlund och hennes skokollektion visar det sig mycket riktigt att folk köpt skorna för 14-1500.

Det här är mycket dåligt för min självkänsla. Jag är avundsjuk. Min pappa har bättre koll på mode än jag. Jag är samtidigt hejdlöst imponerad. Hur har det här gått till? Jag läser travar med modetidningar varje månad, men har helt lyckats missa Åsa Westerlund. Pappa kollar, så vitt jag vet, mest på naturprogram och Antikrundan. Pappa avslöjar inte ens med ett ord eller en hint hur han förskansat sig denna information, denna kunskap. Har det varit en featuringartikel om Åsa Westerlund i Svensk Jakt? I tidningen Skogen? Jag blir stolt och nervös på samma gång. Vad som helst kan hända. Min rutigaskjorta- och trasigajeanspappa skulle kunna ha en filippa k-tisha i garderoben. Mamma skulle kunna doktorerat i musikvetenskap i smyg. Min lillebror skulle egentligen kunna heta Dweezil. Plötsligt är allt främmande. Det bekanta obekant.

Det är läskigt och otroligt uppfriskande på samma gång.

Semester

2008-03-22T11:37:00.001-07:00

min bästa semesterläsning. nu ska jag vara ledig på riktigt, ända tills på fredag. postade publikstatistiken för turnén so far för ett par timmar sedan, stämde av med babyface angående södra teatern-gigget den 31 mars, och nu är jag L E D I G. snart också onåbar. telefonen ska vara avstängd måndag till fredag till förmån för sanslösa bakelser, 70gradiga utomhusbad, pampiga konstmuseum och murriga antikaffärer i vackra budapest. sen blir det weekend i malmö hos alaya och matti. och lite jobbfix på distans. sen stockholm, uppsala, bollnäs, östersund... med maisie dobbs i ryggan för semesterkänsla så fort tillfälle ges. hotellchoklad på kudden. elektroniska nycklar. betalfrukost. vackra teatrar. vår. sverige.

på turné genom sverige

2008-03-15T08:51:00.001-07:00

dagarna spenderas antingen på diverse teatrar runt om i landet eller i en vaggande turnébuss. vi är 10 personer och en pelargon, babyface har fått i uppgift av sin tjej att passa blomman dom tre månader hon är i utlandet, den är tydligen arvegods. vi spelar mycket kort - helst rummy - och vi håller hårt på regler och straffkort. nu är vi på ett fint hotell med deppiga rum i sveriges femte största stad, linköping. ikväll är det melodifestival och Nour ska göra något crazy, så vi måse titta och hejja. Hålla tummarna för Amy Diamond och dom två bröderna som ser likadana ut.