I Aftonbladet i januari 2007 skrev dom om en tysk man som avlat fram en mycket stor kanin. Kaninen vägde 10,5 kg och när Nordkoreas ambassad i Tyskland såg bilden tog dom kontakt med mannen för att få köpa kaniner av honom som käk till sina landsmän. Rubriken var " Den nya monsterkaninen ska mätta Nordkorea."Jag blir så ledsen.
Det finns så mycket annat man kan äta. Varför måste man äta just kaniner?
Ibland när jag inte kan sova fantiserar jag om hur jag på agentliknande sätt tar mig till Nordkorea och klipper upp burarna för monsterkaninerna, mitt i den stjärnklara natten. Sen springer vi, kaninerna och jag, kanske är dom ett sjuttital eller kanske hundra, och vi springer så fort benen bär oss, sida vid sida, över asiatiska ängsmarker och kanske genom djungeln. Tillslut hamnar vi alltid i en natur som ser ut som ett höstigt ölands allvar, nattetid, med enebuskar eller kanske bonsaiträd, grå sten som ligger staplad på ålderdomligt vis, och det platta, karga landskapets nåd. Och så drömmer jag om hur vi kurar ihop oss tätt tätt, och hur vi andas i takt samtidigt allihopa, de vackra stora monsterkaninerna och jag, och jag ser hur utandningen blir till froströk och aldrig mer ska någon kalla dom för monster. Aldrig mer ska någon ha dom i bur. Aldrig någonsin ska någon döda dom och aldrig aldrig ska dom ätas.
Dom är fria att göra precis som dom vill. Och jag ska titta in i deras mörka ögon tills jag somnar tryggt och säkert.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar