Kaninväktaren från Årsta

Idag var det fläskhare på menyn på lunchrestaurangen vägg i vägg med jobbet.
DET ÄR EN OND OCH MÖRK VÄRLD DÄR MAN ÄTER KANINER.

Ikväll har jag målat konsoller till mina nyinköpta turkosa hyllplan, lyssnat på radiodokumentär om mordet på Fadime, och några Olle Ljungströmklassiker jag köpt på nätet. Var tvungen att åka till Ikea (igen) för att köpa mer vaxfärg men nu har jag så det räcker. Är trött och helt slut. Usch vad jag avskyr att flytta.

Men kan fortfarande inte komma över det här med lunchmenyn. Jag vill springa till slakteriet och försvara dom. Frita varenda en.

Jag har ju ologisk moral som själv mumsade loss på bacon, läs gris, några veckor förra året. Men på något vis är kaninen snäppet heligare för mig. Kanske är det för att jag är rätt trött och sliten och aldrig blir frisk, som jag är lite blödigare än vanligt, men fan vad jag blir upprörd att det äts kaniner. Vägg i vägg där jag ska sitta och vara smart framför en dator. Det är omöjligt att inte tänka på kaninerna. Hararna. Andra människor har knasmoral och käkar glatt vilket djur som helst men absolut inte hund, människans bästa kamrat. Jag hade Fiken/Michael Jacksson (Han bytte namn där en peiod när jag lyssnade intensivt på The King Of Pop), och jag får knasmoral och börjar lipa när folk äter fläskhare.

Jag fick Lovisienstadts & Ölands andra gullebrev i helgen med nya fina bilder på kaniner. Rabbits digest är tigerbalsam på trötthuvudet. Men återkommer gång på gång på gång till problemet: HUR KAN DET ÄTAS KANINER I EN VÄRLD SOM ÄR GOD?

24 mars
Okej. Så fläskhare är inte hare utan fläsk som bara kallas för fläskhare. Så jag har lärt mig något nytt. Men hur kan man kalla en maträtt för något så oaptitligt? Varför vill man ge sken av att det är hare man äter när det är så enormt fel? Tror att jag ska bli grisväktare också. Vän av alla djur utom dom som simmar i havet. Inget mer bacon. Det har grisblod på vägarna i Skåne och slakteriernas skållande av levande grisar satt stopp för.