Sektmöte hos Happy Sally

Jag har ju länge varit medveten om att jag äger förmågan att gå upp väldigt mycket i saker. Snittpersonen har lite distans till saker innan den låter sig konsumeras, och låter sig då för det mesta bara konsumeras delvis. Den har alltid ena foten, eller åtminstone tån, kvar i marken. Jag däremot, och några andra med mig, vi jobbar inte så. Nej, ”ska det va ska det va” är vår livsdevis. När vi gillar något så gillar vi ju aldrig det, vi ÄLSKAR det. Och ogillar vi något så är det det drygaste & vidrigaste vi vet, vi HATAR det. Dessutom tröttnar vi ju ofta på saker.

Det senaste året har jag haft följande intresseepoker:

- Spela trummor. Det varade i en lektion och intensiva övningar flera gånger om dagen under två veckor.
- Läsa biltidningar. Jag har ingen aning om hur jag som inte ens har körkort lyckades börja prenumerera på ”Vi Bilägare”. Jag tröttnade redan innan andra numret hade kommit på posten.
- Se hundra avsnitt av en viss tv-serie och sen när jag är klar se den direkt igen (Vita Huset).
- Veckor när jag enbart åt samma maträtt. Pasta med morotsgryta till både lunch och middag.
- En baconperiod. Åtta år som vegetarian och jag kastade allt överbord en solig eftermiddag i Nättraby när grisfettet blänkte till i solen och sen var det bacon för hela slanten under några veckor.
- Tele2-korståget. Många kanske ogillar Tele2. Jag hatar dom. Det skrevs många hatbrev till kundservice en period i januari.
- Korsord. Plötsligt i november insåg jag att all min populärkulturella kunskap som jag förskansat mig genom att läsa facktidningar som ”Klick”, ”Hänt extra BILD” och ”Se & Hör” gick att få pluspoäng för. Jag köpte sju korsordstidningar på en vecka, gjorde alla korsord och sen var jag klar med den perioden.
- Peter Jöback.

”Vadå?” säger nån. ”Det där låter ju som vem som helst, alla har vi väl testat lite olika saker, det är en del i sökandet under tonåren, en del i att bli vuxen”. Visst är det så. Bara det att jag har den fantastiska förmågan att gå från noll till hundra på ingen tid alls. Och tvärtom. Såhär fyra år efter att jag upphörde att få kalla mig tonåring. Eller som Familjen Sjöstad sa härom kvällen, ”Du är sektmaterial”. Helt korrekt iakttagelse. Det bör tilläggas att Sjöstaden kärleksfullt konstaterade detta efter min Peter Jöback-frälsning i torsdags. Jag instämmer å det starkaste. Hade omständigheterna varit annorlunda hade jag kunnat vara en Carola eller varför inte korsriddare? Istället blev jag kulturarbetare. På sätt och vis är vi alla samma skrot och korn. Carola. Arn och jag – Hand i hand på en Peter Jöback-konsert.

Så om ni har nått spännande tema på gång. Hör av er, jag är inte sen att haka på.
Sektmöte hos mig på söndagar, nytt ämne varje vecka!

Bild från söndagens sektmöte i mitt vardagsrum. Då på temat Ronneby. Ett återkommande favoritämne vi (jag) har.

ps. Diagnostiseringar undanbedes vänligt men bestämt. Det här är inget annat än ett personlighetsdrag. Typ.