måndagen den 22:e december 2008

Kärnan i problemet med baconplånboken och julklappar som undanbedes vänligt men bestämt.

För några dagar sedan skrev jag om svårigheten med köttspons och hur otroligt knepigt det blir för mig när jag mitt i inredningsbutiken Lagerhaus, helt oförberedd hittar både en luktabacon-grej och en baconplånbok.

Julia vill också ha en baconplånbok skriver hon. Och jag med! Fast jag har för dålig karaktär. Skulle jag köpa en baconplånbok skulle jag köpa en himla massa bacon också eller alternativt på fyllan börja tugga på plånboken och det känns lite risky business, två av mina tänder är implantat och dom tål inte lika mycket som vanliga tänder så om det skulle vara en massa mynt i baconplånboken skulle jag få operera in nya skruvar och nya tänder i käken och sist jag gjorde det var jag hos tandläkaren så ofta att jag läste en ny se & hör varje vecka i väntrummet och det var så jag blev beroende av se & hör och så jag lärde mig för mycket vad folk på TV heter och ibland är det ett socialt problem för mig, att jag vet lite för mycket om vem som är vem osv. Så baconspons i inredningsbutiker är farligt, jag borde verkligen maila Lagerhaus och be dom ta hänsyn till mitt sociala liv, min tandhygien, min alkoholkonsumtion och min dåliga köttmoral innan de placerar lockbeten från scan mitt bland sina små oskyldiga inredningsprylar.
Andra baconprylar som också skulle få förödande konsekvenser för min moral i livet är baconbandaget,

baconcolan, och bacondataväskan.Dessa julklappar undanbedes vänligt men bestämt. Tack men nej tack. Mitt liv är för bräckligt för dessa explosiva ting.

0 kommentarer: