jag sprang vilse på stan med en generande stor ostkorg som jag fått för styrelsearbete i favoritbiografen. jag sprang så fort jag bara kunde i mina klackade små snörskor och otympliga vinterjacka, med biljetten hårt i handen. jag hann med tunnelbanan med en minuts marginal, och efter lite resa och ännu mer språngmarch med gigantsk ostkorg var jag där. På globen.Eftermiddagen var ett enda stort studiebesök för att lära känna lokalerna och logistiken för de gånger (som denna) när vi har arrangemang där. Efter studiebesöket var det några timmar på kontoret och sen styrelsemöte med biografen vid stureplan och så tillbaks till globen igen efter en beundransvärd språngmarsch. Och det var hög tid för julkonsert.
Peter Jöback sen. Han är ju verkligen helt fantastisk. Fantastisk! Samma del av mig som mer än gärna lyssnar på Mariah Carey eller Beyoncé, och reciterar Bridget Jones som andra reciterar bibeln. Den delen av mig, den ÄLSKAR Peter Jöback. Det var en helt fantastiskt fin stämningsfull och högtidlig och kärleksfull konsert, med fantastisk dekor, jättevackert ljus, bra mellansnack, smart & snyggt & ändå brett. Snyggt brett. Bra ljud. Jättefina projektioner.
Jag säger Haaaaaalle-lu-ja
och guldet blev inte till sand
det blev till vinterland
karl-oskar blev peter-arne
och Gunilla Backman och Mauro Scocco gästade.
Sara Isaksson sjöng som en ängel.
Att sitta i publiken och se en riktigt skicklig och rutinerad artist göra sitt jobb så otroligt tryggt och proffessionellt ger mig ilningar av välbehag. Gud alltså. En riktig stjärna på scen. Som kontrast till alla konserter med shoe-gazers som knappt vågar se sin publik i ögonen. I sista applådtacket reste vi oss allihopa 5000 publik och klappade tills händerna nästan gjorde ont.
Jag inser nu att jag nog innerst inne har gillat honom sen Alladdin. Det var ganska många år sen den kom. Jag tyckte han verkade så himla fin och trevlig och sjöng så fantastiskt. Såhär väldigt många år senare inser jag att jag fortfarande känner exakt likadant.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar