Jaaaa. Nu gör dom sådär igen. Jag blir så trött. Jag bankar huvudet i väggen och drar ut mitt hår i klassisk hysterisk kvinnomanér.
Återigen visar en stor konstinstitution att det är skillnad på konst och konst och att den skillnaden heter kön.
Talang stavas Man.
På Liljevalchs hemsida kan man läsa ” Vårsalongens koncept med jurybedömning är en anrik fransk importvara. Sedan 1920-talet har Liljevalchs version av detta upplägg retat gallfeber på somliga medan andra har gillat salongens demokratiska ambition”. Det här med ”demokratis ambition” för mina tankar till antiken och de gamla grekerna. Deras demokrati innefattade också alla fria manliga medborgare. Men det här med fria. Och frihet. Får mig att tänka på den gamla dängan att ”konsten är fri”. Det är århundradets lögn. Är det något som inte är fritt, så är det konsten. Fritt fram för män och västerlandet men för oss andra är det vargavinter många gånger. Det var därför Plural 2005 kunde ge ett kulturelitpris till Dramaten. Och ett nytt till Operan 2006. Det är därför Liljevalchs väljer att ställa ut 99 män och 69 kvinnor, trots att det nästan var dubbelt så många kvinnor som skickade in bidrag än män (1187 bidrag kom från kvinnor och 638 kom från män). Andra branscher har jämställdhetskrav. Krav som ger resultat. Krav, det får man inte ställa på konsten, för då är det plötsligt politikerstyre. I alla andra branscher accepterar man krav om 50/50, lika löner och lika behandling. Men inte i konsten. Lars Norén släpper en dagbok och det är konst. Maja Lundgren skriver ”Myggor och tigrar” och det är dravel. Mensblod, är vad det är, säger man.
Tillbaka till Liljevalchs vårsalong 2009.
”Jaaaa”, säger nån med pekpinne från nån konstinstutition. ”Men vi bedömer ju faktiskt verken anonymt. Vi vet inte könet på de sökande” (Min tolkning, de kanske visst vet könet på de sökande, " i slutskedet av urvalsarbetet kan juryn begära att få ta del av vissa uppgifter som dock inte avslöjar den ansökandes identitet, exempelvis personens ålder.")
Men vet ni vad? Det spelar ingen roll. Det finns en föreställning om vad som är kvalitativ konst och vad som inte är det. Och kvalitet stavas Man. Vi måste ändra vår syn på ”konstnärlig kvalitet” för kvalitet och talang ska inte vara lika med Man.
Grattis, säger jag så länge. Jag borde säga grattis varenda dag, till alla som föds som män i Sverige. Ni ligger fortfarande steget före. Precis som på de gamla grekernas tid. Och ett extra stort grattis till alla manliga konstnärer som ska ställa ut på Liljevalchs vårsalong. Någon hade kunnat kalla det för könskvotering, men denna någon ska försöka bita sig i tungan och tänka att ”Kanske har män varit underrepresenterade på galleriväggarna de senaste åren? Kanske behöver dom lite försprång?”.
Det smakar blod i munnen för jag måste bita mig själv i tungan så inihelvetes hårt. Spänningshuvudvärken närmar sig och jag tänker att nu, nu är jag hysterisk igen. Bäst att vila lite och akta mina nerver. Inte blanda mig i det världsliga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Fantastisk rubrik! Får man vråla att man inte vill haaaaaaaa nåt jävla grattis?
ha ha ja det får man verkligen, vi kan skrika ikapp, för det är inte rättvist för någon, inte ens för åretruntfödelsedagsbarnen. Man vill ju inte vara sitt kön. Man vill ju få ställa ut tavlor på Liljevalchs för att man vill ställa ut tavlor på Liljevalchs. Inte för att man är karl.
Svårt att veta vad skevheten beror på. Om juryn bedyrar att de inte kände till konstnärernas kön får man väl tro på det (annars är de ju lögnhalsar). Kanhända att skillnaden i procent beror på att fler män var kreativa, skickliga och originella. Då får man ställa sig frågan om man tror att det har något med hjärnan att göra, att mäns hjärnor genomsnittligen är lite mer genialiska. Eller om det handlar om sociala faktorer: att en kvinna har så mycket mer motstånd att kämpa emot innan hon ens vågar ta en pensel. Eller om det beror på att vissa val av motiv inte fallit juryn i smaken, kanske de inte förstår sig på ett nytt sätt att uttrycka sig. Fallet Norén/Lundgren är då tydligare, eftersom det är så uppenbart att en ganska vissen dagbok blivit geniförklarad enkom för att den är skriven av en man, medan en oroväckande och nyskapande roman inte kan kanoniseras eftersom den är skriven av en kvinna. Tyvärr bidrar en del institutionaliserade kvinnor till backlash, på grund av sin reflexmässiga vilja att suga av stora män.
Solanas, jag tycker det blir riktigt intressant och att man närmar sig brännpunkten i problemet när man skriver "kreativa", "skickliga" och "orginella". För hur definierar vi egentligen de orden? Vilka värden lägger vi i begreppen? Dom är på inga sätt könsneutrala och det är inte juryn heller. Alla är vi färgade av samhället och idén om vem som är "kreativ" och vem som inte är det. I konstböcker är en pinsamt stor majoritet av konsverken målade av karlar, detta är vårt högt ärade "kulturarv", vår "konstnärliga identitet", och den präglar vårt sätt att se på konst idag, vad som är "orginellt" och vem som är "kreativ". Håller med om att avsugningsproblematiken ställer till det, men mest av allt ställer vi nog till det allihop genom att fortsätta kväva folk med vårt "kulturarv" och vår jävligt mossiga bild av vad "kreativitet", "skicklighet" och "orginalitet" innebär. Och det är tyvärr en föreställning som riddarna vid rundabordet, Liljevalchs jury, inte är ensamma om att predika.
Skicka en kommentar