fredagen den 5:e december 2008

The AccoLade

Dn skriver idag om ett gäng brudar från saudiarabien som gör succé med sitt band The AccoLade. Sjukt bra musik! Och jag tänker att om dom pallar att leva i ett land som en slags andra klassens medborgare, och göra så jädra bra musik som dom gör, då tror jag att dom klarar vad som helst.

Arvikafestivalen kan ni inte snälla boka dom? Jag kan skramla in pengar för att hjälpa till att få hit dom. Jag kan göra tshirts och pins och ja gud vet allt.

Musik som gör mig stark: http://www.myspace.com/accoladeofficial

Bandnamnet kommer från den här målningen som inspirerat dom.

För mig är dom större än Beatles.

2 kommentarer:

Esteban sa...

Trevlig historia och schysst musik. Höjer mitt hopp för mänskligheten med 2 poäng (asfaltsblomma + att det inte är ett politiskt ställningstagande). Jag begriper dock inte vad artikelförfattaren på DN tänkte på när hon skrev artikeln. Citat från DN:

"Målningen föreställer en adelskvinna som utmanar en ung krigare med sitt svärd."

Utmanar? Låt oss se vad dictionary.com svarar på frågan vad "Accolade" betyder:

"2. a light touch on the shoulder with the flat side of the sword or formerly by an embrace, done in the ceremony of conferring knighthood."

På svenska, dubba en riddare. Vilket känns rätt uppenbart bara genom att titta på tavlan. Knäböjandet och kvinanns krönta huvud borde ju vara en hint, om inte den symboliska touchen på axeln är det.

Hur är det ens möjligt att tolka det som en utmaning?

Jag älskar den tavlan och det är sorgligt att när den får sina 15 minuter i rampljuset så misstolkas den å det grövsta. Jäkla DN.

happy sally sa...

hej esteban, jag håller med, man måste inte ha femma i teckning för att se att det är en riddardubbning det är frågan om. men jag tycker överlag att dom släppt endel på skarpheten i både format och innehåll i dn på sistone. kommer sent förlåta en artikel skriven i "jag"-format som jag läste på kultursidorna för ett tag sen, appropå madonna. det var ingen krönika, uten alltså en artikel i "jag"-format, där jaget var journalistens "jag", dvs det mest förbjudna inom jounalistiken. och det är förbjudet av en anledning, för även om jounalistiken inte är objektiv ska den sträva efter att vara det. journalist-jag hör hemma i krönikor och bloggar. jag har precis som du verkar ha en ganska bestämd uppfattning om hur man ska bete sig i en tidning. tack för ditt inlägg. happy sally