Upplevelse 1:
Jag åt smördegsinbakade svampknyten på en middag där det även serverades smördegsinbakad fläskfilé. Idén med inbakningen föddes. Att vara omgiven av något mjukt och gott.
Upplevelse 2:
Jag slutade på Teatern (igen) och åt tårta och kaka (igen) och den här gången så kändes det annorlunda.
Upplvelse 3:
Jag började tänka på recept, och så mindes jag plötsligt hur min favorittidning som ung och oförstörd, KP, brukade ha recept i insändarspalten, såna här recept:
RECEPT PÅ VÄNSKAP!
Du tar 2 dl med vänligt bemötande,
1 dl med stort leende,
lägg till ett fast handslag,
1 dl av kärlek,
en nypa sympati,
4 dl av gästvänlighet,
fyllning med många leenden,
tillsätt separat lite handskakning,
rör i kärlek,
sålla lite sympati och tillslut varsamt,
lägg till gästvänlighet,
baka den i ett varmt hjärta och servera detta ofta.
Nåväl. Lite smördegsinbakad middag, lite hejdåtårta och det här receptet fick mig osökt att börja tänka på vilket bakverk jag skulle behöva bli för att ha det fint och bra. Det landade på pajen. Inte en sån där paj som är helt naken ovanpå, ingen deg, bara bär, nej nej, utan en sån där med lock på. Flätat eller med smulor. Jag skulle behöva bygga upp som en pajkant runt mig och mitt liv så att inte det göttiga rinner ut hela tiden, som nu när jag mer känner mig som ett brödigt durkslag. Jag vill behålla all fyllning i mig så den blir sådär sockrig och varm och krämig i mitten, fylld av massa vilda bärrariteter från den blekingska floran.
Jag skulle närmare exakt vilja vara mammas paj med röda vinbär och gräddfil, fast med tak på. Eller som den här pajen, som copyright har gjort, man riktigt ser hur god den måste vara på insidan, fast man vet inte, man bara anar. Det finns ett överraskningsmoment med den här pajen. Är det äpple, är det blåbär, är det blåbärhallon eller kanske något helt annat?
Om du liksom jag funderar över pajer ur ett existentialistiskt plan kan jag även rekommendera filmen "Waitress", där bakas alla möjliga pajer, med mycket kreativa namn och ingredienser.Nu ska jag gå in i köket och hämta alla bär jag har i frysen, sen ska jag ta med dom in i badrummet, lägga mig i badkaret och täcka mig själv i bär upp till bredden på badkaret, sen ska jag svepa in mig i varm deg och sova så gott så gott tills äggklockan ringer och det är dags att vakna och gå till jobbet. Ingen kommer se det på tunnelbanan eller på kontoret, men jag, jag kommer veta att jag blivit en paj.
3 kommentarer:
Hej Emma! Alltså det är ju fantastiskt att du vill vara en paj! Som vanligt argumenterar du underbart för din sak och jag tror att när jag träffar dig nästa gång (hoppas det blir snart!) kommer jag faktiskt se att det är något annorlunda med dig. Att du är en paj i själ och hjärta. Säkert kommer jag känna en svag doft av ugnsvarma jordgubbar när jag kramar om dig. Det här är nåt stort du är på spåren tror jag. Söka tryggheten i något du själv bestämt att du är och som du alltid att har med dig. Jag har såklart funderat på vilken maträtt eller bakverk jag vill vara. Jag måste säga att jag har svårt att helt släppa loss, jag kommer lixom inte ifrån din inbakade idé. Det verkar så fattigt att vara en wok eller gryta eller linsbiffar på något sätt. Av andra anledningar har jag tänkt mycket på kroppkakor idag så det får bli så. Jag lånar din inbakade idé och är en kroppkaka. Inte helt rund, men kan ändå rulla, fast jag kan såklart inte riktigt veta var jag kommer att ta vägen. Kompakt och i härligt ljummen "sås" av smör och lingonsylt ska jag guppa omkring resten av min levnads dagar.
Oh, Emma. Tack för att du visat på något nytt och fantastiskt. Det var rätt OK med mig redan innan det här oxå. Hur har du det? Jag borde läsa din blogg oftare. Jag hoppas vi ses i Stockholm i december?
Puss/
Fia
Jag har nog inte bara inte fattat, utan också alltid flinat lite överseende åt dom där recepten på vänskap. "Shit vad billigt", liksom. Tills nu. För Emma som paj, det är faktiskt jättefint på riktigt.
Och jag, som ju haft äran att smaka den där vinbärspajen, måste också säga att det valet är mycket bra. Men ett lock är ett måste!
Skicka en kommentar