jag är hemma från jobbet med elak feber, såndär som gör att man inte riktigt har balans och att jag skrivit om den här raden flera gånger för att rätta alla stavfel. jag ska inte till skolan ikväll heller. nej sova.
när jag som nu vaknat till en stund slås jag av en repris i livet. jag hör rop och mässande. jag är inte i kyrkan, jag är hemma i mitt sovrum och på andra sidan väggen mässar krösamaja; "jag har ont jag har ont jag har ont jag har ont" och ett tag tror jag att det är jag som ropar, genom feberdimman. men så fattar jag. jag har fått en demenssjuk granne igen.
i fittja i lägenheten ovanför mig och eva ropade en kvinna dag som natt, sitt eget mantra som var "ge mig nåd" på väldigt många olika språk. i perioder klarade jag knappt av att vara i lägenheten, kvinnan skrek och grät "ge mig nåd ge mig nåd ge mig nåd" timmar i sträck.
och nu har jag alltså hittat mig en ny demenssjuk granne. det måste vara så jävla hemskt för dom här kvinnorna. och det ger mig ångest att höra dom skrika dag och natt.
i julklapp önskar jag mig bra demensvård.
nu sova igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar