bästismartin, minns du?

jag var ledsen och du tog med mig till sommarhuset i åhus som stod ledigt just den hösthelgen. du mötte mig på stationen med cyklarna och sen cyklade vi fram på kullerstenarna och så småningom ut till huset mellan tallarna. man såg stranden och det blåste friskt från havet som rullade mot oss. vi lagade tomatsås och drack öl och du spelade gitarr och vi lyssnade på hedros och hellberg och på en massa andra artister som jag hela tiden fick fråga dig vad dom hette för jag hade inte hört dom förut och det var bra musik. sen klädde vi på oss alla kläder vi hade, och gick ut i bäckmörkret, ned till stranden. det var kallt och blåste fuktigt och hårt från havet, det lät mullrande från vattnet och vågorna var starka. vi gick bredvid varandra och sa inte så mycket pratade allvar och sen sa vi inte så mycket igen. jag frös ända in i benmärgen men jag mådde bättre och blicken var klarare än på länge. sen gick vi in mellan tallarna igen och in i huset och sov trötta. på morgonen cyklade vi tillbaka över kullerstenarna in i staden igen, i solen. vi tog bussen till kristianstad och mötte upp pär. vi fikade och gick i en bokaffär och sen åkte vi hem.

ibland drömmer jag om tallarna och havet och alla skivor vi lyssnade på. jag minns hur mörkrädd jag var när jag skulle använda utedasset och jag minns hur jag tyckte om hur det knarrade i huset när det blåste ute, och hur månen lyste vit i den skånska natten.

en bild på dig från en annan gång när vi pulsade runt i snön i kallinge allihopa och letade industriromantik.(ps. ronneby i mitt hjärta, lova mig att vi letar industriromantik denna jul också)