när man var liten hade man kanske en godisbudget på 5,50 på en vecka och man stod länge med näsan tryckt mot kioskfönstret och höll hårt med sin lilla näve i sina värdefulla silverpengar. när expiditen cirkulerade över godislådorna med sin plockpinne och tog sina unga kunder på mycket allvar när man stod där och funderade högt, "...och så ett saltess... näe inte det, det med laktrits... SKUMlakrits" snörvel snörvel "och en sån där refresher också", "eller näe, förresten ingen refresher ta en... en... en banankola istället!" och så la man sina silverpengar på disken, "en krona, en och femti, två, två, eller nej jag menar två och femti, tre, fyra och femti, fem och femti...fem och femti!" och så stort mjölktandslöst leende för att man kunde räkna så bra. sen tummade man på den lilla vita papperspåsen med det värdefulla godiset länge innan man öppnade påsen och åt sitt bitgodis sakta och njutningsfullt.
Idag på kontoret stod en påse med säkert bortåt en hundra snusklubbor (av den stora modellen, den som knappt gick in i munnen när man var liten) bredvid fruktskålen och man fick ta. hur många man ville. bredvid var massa stora chokladkakor och lite tablettaskar. någon har kontakt i godisvärlden och plötsligt stod jag i en alldeles gratis godisbutik med massa godsaker.
jag, nostalgijunkie som jag är och självbedrägerska mindes just denna fantastiska godiskioskskänslan och snusklubborna, men glömde bort petitessen med att det speciella och högtidliga med bitgodiset inte var själva godiset utan att det liksom var lite fredagsmys och särskilt med att välja bara sina favoritfavoriter med sin veckopeng. Jag tryckte i mig sex stycken snusklubbor och en halv chokladkaka på bara några timmar.
och nu mår jag därefter.
jag fattar varför man hade begränsad budget när man var lite. någon tänkte åt en. när jag ska tänka själv i sockersammanhang blir det som vanligt så himla fel. för mycket av det goda och sockerhög. gud alltså, det här med att jag är vuxen och ska ta hand om mig själv, det känns bara som att jag rymt hemifrån i sina här sammanhang, som att jag busar loss.
3 kommentarer:
Guldvärt! Finns så mycket som man inte alls uppskattar på samma sätt nu som när man var mindre. Speciellt godis!
Nån har beskrivit oss som föddes i mitten på sjuttio-talet som "den första generationen som var nostalgiska innan vi fyllde tjugo". Och visst, ökat informationsflöde och omritad världskarta och ideologisk tumult och Berlinmur och tjoflöjt. Jag tror ändå mera på att vi var dom sista som köpte godis styckvis över disk. Som vanligt, jävligt fint skrivet!
ah, godiskioskerna, vad hände med dem? "lördagsgodis lördagsgodis" som greken i Lotta på Bråkmakaregatan uppgivet sade när han flyttade hem.
du får väl tillbringa lite mer tid i (floating)tanken och lugna sockerhöga hjärnceller :)
Skicka en kommentar