Dansbandskväll på berget

Jag är hemma på berget med feber. Det är så fruktansvärt tråkigt att vara sjuk, så som tröst har jag rotat fram min bästa stämingshöjare, min gamla discolampa. Ur datorns högtalare strömmar dansbandsmusik och ljus i alla möjliga färger sveper över väggarna.

Just nu lyssnar jag på Matz Bladhs "Vem får följa med dig hem".

Eller faktiskt så lyssnar jag bara på Matz Bladhs "Vem får följa med dig hem".

Jag sitter i soffan med glass och alvedon och låtsas att jag är en osynlig inventarie på valfri dansbana. Det är inte alls en mörk vinterkväll på berget, det är sommarnatt någonstans i sverige, på scen står ett band i likadana kostymer och vattenkammat hår, i en hörna står en kvinna och trampar takten lite blygt medans hon äter en rosa mazarin, finklädda danspar med allvarliga blickar håller hårt i varandra medan de dansar runt mig med säkra steg.